Måndag 30/10 in my heart

När sjutton glada spelemän varav några spelekvinnor (och några -vinkar) äntrar scenen med sousafoner, flöjter, trumpeter, tromboner, munspel, banjos, dragspel, ENERGI och galenskap kanske det inte kan bli annat än magiskt. För det var magiskt bra. Bruce Springsteen and the Seeger sessions band var som lyckokoncentrat, som fyrverkeri av irländska smällkarameller, amerikanska stövlar och jamaicanska lockar. Jag är inte fena på recensioner så ni får helt enkelt lita på mitt ord, det var MAGISKT bra, trots att vi var omringade av resebyråfolket på fyrtio å nånting som kommit för att "släppa loss lite" och av misstag hamnat på ståplats i Globen istället för på scouternas årliga kumbayaorgiemöte. Alla dessa vevande gungande svajande frikyrkliga händer, i takt, otakt och annan takt. (Bandet lirade faktiskt lite reggae i baktakt.) Bäst var Farther on up the road och Mrs McGrath. Tror jag. Både jag och Cohen efterfrågar förresten denna sångskatt med Pete himself.. är det någon som vet nåt? Jag har bara en del gammalt i protestväg på c:. Jag är redigt trött i benen idag men kommer att hoppsa runt på kontoret som en liten happy cow ändå och tänka på Bruce och låtsas att jag kan låta som ett dragspel. Och violinisten, violinisten! I'm in love.