One shot one beer and a kiss before I go
Det var med en blandad förtjusning jag gick från Berns inatt. Första halvan av konserten var, oh my God, den var allt. Med en frisyr att döda för och en röst från himlen och helvetet och alla ställen där emellan stod preppy-rutiga Ryan på scen och sjöng om Magnolia Mountain, svajade. Det enda jag ville var egentligen att stå kvar där i all evinnerlighet. Sen blev himmel-Ryan postpubertal-Ryan på mindre än en halv minut, efter att nån snok i publiken skrikit "come pick me up" några gånger. It's not gonna fucking happen, och det gjorde det inte heller. Där vände det, och jävla sur-Ryan ylade på i osläppta låtar till ingens öron. Jag vet inte. Han gick av scen, kom tillbaka, vägrade att sjunga själv och efter sista låten slängde han av sig gitarren och stegade ut från scen i trots och förorättning. Åtminstone från vår plats under Berns stora takkrona var det så. Så jag vet inte. Jag var på väg att börja gråta av lycka under första låten och relativt arg efter sista. Men O och Cohen var där, vi höll om varandra och lyssnade på Ryan. Alla fanns på något sätt i allas hjärtan ändå inatt.
upplagd av Chris
11:23
12 kommentarer:
Du var så söt när du stod där och svajade under takkronorna.
Det är bara fjantigt med divor som han. Ni betalar dyra pengar för att se honom uppträda och han kan inte leva med att folk vill höra de bästa låtarna. Duhu. Tur att jag inte gillar honom sedan tidigare.
matt, varför gick du inte fram och sa hej då? vavava? (hur fn kunde du känns igen mig?)
m, nu måste jag hoppa in till bajs-ryans försvar trots allt. han kan ju, om han vill.
Folk som obefogat skriker efter låtar är den värsta sortens människor, kanske inte i klass med Dr. Mengele men fan inte långt därifrån. Utan tvekan narcissister, självgoda och sannolikt psykopater. Hela bunten.
En livespelning är artistens tolkning av sitt eget material i just den stunden det sker. De har oftast en låtlista som satts ihop av en anledning. En del artister har ett öppet sätt och gillar när folk skriker på låtar, ibland är hela konserten uppbyggd kring det (salige Elliott Smith t.ex.), men om det inte är uttalat att så är tanken, så ska folk hålla käften. Artisten är inte en jukebox som man kan trycka på en knapp på och få ut den låt man vill höra. Då kan man stanna hemma och runka med CD:n på repeat istället. Det finns inga garantier för hur en spelning ser ut. Man kan hoppas att artisten gör sitt bästa och inte fjöntar runt som en annan idiot, men man kan inte vara säker.
Om nån jävel gör som i det här fallet och skriker på samma låt upprepade gånger så är det inte förvånande att Adams blir sur, eftersom han som sagt inte är en jukebox. Snubben som skrek var sannolikt full och där ensam (eller i en grupp med likasinnade idioter varav alla andra var fulla) eftersom ingen i sällskapet tog han i kragen och lät honom förstå att han var en jävla idiot som borde steglas eller kanske tvångskastreras på plats.
Sen är Ryan Adams erkänt lynnig vad gäller folk som begär låtar, och den som då ändå envisas med att vara lika intelligent som elefantspillning och skrika på låtar bär sannolikt kardborrebandsskor eftersom konceptet "snören med knut" är för svårt för hans begränsade mentala förmåga.
Eff>> Så alla ska stå med händerna på ryggen och nicka sakta till musiken med de kastar blickar till varandra som säger 'huja, himla fin karl den där artisten' men inte säga någonting högt eftersom det kan både störa och förolämpa artisten?
Det är fan den mest löjliga tolkningen av en livespelning jag hört. Så publiken är inte en del i en livespelning. De ska inte medverka för att höja stämningen och upplevelsen av musiken? Ska de sitta tysta och bara vara glada och tacksamma för att de får lov att höra artisten framföra sina låtar. Händerna i knät, bocka och buga för ynnesten att få vara där?
Om jag betalar för att höra en artist menar jag att det är hans djävla plikt att underhålla. Levererar han inte kommer han inte få mina pengar nästa gång han kommer förbi. Sura till så där är fjantigt. Han får väl spela precis vad han vill men att 'straffa' resten av publiken på det sättet är oproffisionellt.
Givetvis inte, du läser in alldeles för mycket i det jag skrev.
Publiken ska självfallet leva sig in i musiken. Men att upprepa samma låtkrav om och om igen som om artisten är en jukebox där enkom för den som ropar, är inte inlevelse och i grund och botten åt helvete, om inte artisten ber om förslag på vad som ska spelas härnäst. De som gör så är bara värda förakt, oavsett hur mycket man gillar låten så är inte en biljett en licens för att skriva låtlistan. Det är de, och endast de(!), som ska hålla käften/steglas.
Sista stycket håller jag helt med om! Jag skulle heller inte betala för en konsert igen om artisten sjabblar bort den jag sett genom att vara ett totalt arsel mot publiken. Nu är Ryan Adams känd för att vara jävligt lynnig, men med det är inte sagt att jag tycker hans beteende är korrekt. Att straffa publiken på det sättet är helt klart idioti och rejält oprofessionellt.
Sen tog jag i lite extra också. For effect.
vad är en artist utan sin publik?
Nej jag såg dig inte. Kan inte känna igen dig. Men jag antog att du var en av alla söta tjejer under kristallkronorna.
På KB var det tvärtom. Första timmen var låg och lite trist med tyst stämning bland publiken. Sedan bröt han plötsligt (nåja, efter en timme kan man kanske inte kalla det plötligt, men iaf oväntat) tystnaden och började prata om en kille i publikens kakmonster-tröja och jämförde den med sin egen med Batman motiv. Sen babblade han på och de nyare countrylåtarna vägdes upp mot att han höll låda och mumlade på bakom sin "jag är 13 år och försöker dölja min finnar"-luggen. Klipp dig och.. jag vet inte,försök att hålla efter dit humör. Han fick godkänt men inte mycket mer. Men jag håller med C, sällskapet gör ju det mesta och jag och A hade riktigt trevligt blana skånginarna i rutiga skjortor.
Du såg honom för sent! Du skulle varit på Södra teatern 2001, damn, en av dom bästa spelningar jag sett. Bara Ryan ensam med gitarr och Södra teaterns flygel. Låtar från Heartbreaker och då outgivna Gold.
jag har hört om den spelningen baby. hört om dem. men vad är väl en bal på slottet?
Jag avgudar Ryan Adams på skiva, utom Rock'n roll och demolition, men har dåliga erfarenheter live. Var inte på Berns men lyckades pricka in Annexet för några år sen. Det var fyra timmar fylledravel och sunkigt jam och sju minuter som var helt okej. Samtidigt är det väl charmen med den här pojken också, det kan vara himmel eller helvete och lyckas man pricka in himmelspelningen så sitter den förmodligen kvar livet ut.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida