Just det. Om ni nu är riktiga män så ger ni fan å kommenterar hennes liv. I och utanför bloggen. På STORA ELAKA BANKEN är hon kanske nån annan men här är hon den hon är. Här.
klatr som fan att jag inte skriver allt. mina vänner läser, min familj läser, knoll och tott läser och jag är inte anoonym. alla kan inte vara lika balla som dave och pete. (borde inte ni starta band ihop förresten, ni har ju namnen.)
men nej, jag censurerar mig inte väldeliga. känslomässigt ja, händelsemässigt nej. men säg mig, var går den gränsen?
Äh, vem skriver allt, jag är som du vet inte heller anonym, både familj och väner läser. Men samtidigt är det ju sprickorna som gör det intressant att läsa (inbillar jag mig) OCH skriva.
Så länge du fortsätter som du gör nu är dock allting gott!
Vi kommer ju inte märka något oavsett vad som följer i den här vetskapens fotspår. Vi får ju bara läsa det du skriver, menar jag. Om du inte börjar meta-blogga hej vilt, förstås. "Igår tänkte jag skriva om en superhemlis, men det gjorde jag inte eftersom..."
Frågan är om du ens äger förmågan att censurera dig själv hårdare än du redan gör. Risken att du helt plötsligt börjar yttra blogginläggsformade monologer högt på tricken riktat till alla och ingen kommer sannolikt öka. Stänger man en ventil öppnas en annan. Etc.
7 kommentarer:
Hör upp nu, gubbarna på Christinas jobb. SLUTA LÄS FÖR FAN! Vi vill inte att hon ska censurera sig, we want all juicy details!
Just det. Om ni nu är riktiga män så ger ni fan å kommenterar hennes liv. I och utanför bloggen. På STORA ELAKA BANKEN är hon kanske nån annan men här är hon den hon är. Här.
Okej?
Love.
Mer än du gör för att allt annat löst folk läser här?
guys, ni är roliga.
klatr som fan att jag inte skriver allt. mina vänner läser, min familj läser, knoll och tott läser och jag är inte anoonym. alla kan inte vara lika balla som dave och pete. (borde inte ni starta band ihop förresten, ni har ju namnen.)
men nej, jag censurerar mig inte väldeliga. känslomässigt ja, händelsemässigt nej. men säg mig, var går den gränsen?
Äh, vem skriver allt, jag är som du vet inte heller anonym, både familj och väner läser. Men samtidigt är det ju sprickorna som gör det intressant att läsa (inbillar jag mig) OCH skriva.
Så länge du fortsätter som du gör nu är dock allting gott!
Vi kommer ju inte märka något oavsett vad som följer i den här vetskapens fotspår. Vi får ju bara läsa det du skriver, menar jag. Om du inte börjar meta-blogga hej vilt, förstås. "Igår tänkte jag skriva om en superhemlis, men det gjorde jag inte eftersom..."
Frågan är om du ens äger förmågan att censurera dig själv hårdare än du redan gör. Risken att du helt plötsligt börjar yttra blogginläggsformade monologer högt på tricken riktat till alla och ingen kommer sannolikt öka. Stänger man en ventil öppnas en annan. Etc.
Oooh.
I know I would.
Jag vet inte var du jobbar, men det där med att arbetskamrater läser bloggen är känsligt.
Jag skulle bli mycket nervös ifall jag insåg att de på jobbet läste.
Förmodligen skulle jag börja massdeleta inlägg utan urskillning.
Men, vi censurerar oss allesammans, mer eller mindre.
No worries!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida