Om jag var du skulle jag ta en bit toapapper, hålla det under kallvattenkranen en stund och sedan trycka den varsamt mot läppen. Är man lagd åt det självömkande hållet kan man passa på att släppa lös alla ynk-känslorna och se läppskadan som en anledning att fly vardagsrutinerna en stund. De sjukt självömkande ser en sårig läpp som ett carte blanche till att lägga sig i fosterställning och fullständigt regredera – läsa Kalle Anka-pocket och dricka O'Boy. Andra låter blodet droppa på linoleumgolvet medan de lägger i en ny kloss maskindiskmedel i maskinen och trycker på "Start".
Hehe, har inte tittat in hos dig på ett tag. Har haft så sjukt mycket att skriva, jobbskriva, och skrivkrampen firar nya triumfer. Så mycket skönare att blogga. Där flyger ju fingrarna över tangentbordet...
Åh, den här datorn tar livet av mig. Gamla skrälle. Jag kan knappt skriva på bloggen, än mindre kommentera. Hos dig är texten så liten att jag inte kan läsa. Men jag verkar kunna kommentera (vet dock inte vad). Trean låter i alla fall fint. När jag åter är kontaktbar. Dumskrälliga 90-talsdator. Jag hatar. Inte dig dock. Den.
dny? sorry, jag är inte med på det här med ditt nick och vem det skulle kunna tillhöra. och när sa du till mig senast att inte pussa lyktstolpar? jag behöver updates på sånt där.
chf, jag är så glad att du läser så du fattar inte. angående läppen var jag enbart ute och fiskade efter, just det, sjuka mängder bry. min sambo gjorde chilli till mig så att det sved ännu mer. vet inte om jag ska vara ond eller glad på na'.
mo, men jösse, man måste ha en dator! köpa ny?
grus babe! det är så roligt att se dig på benen igen. tja, du fattar. på bloggen.. benen. äsch.
herrn borde se sig själv i spegeln, fast det är givet svårt med det ögat. låt mig förtälja historien:
jo, jag och dave slogs alltså. det var så det gick till. vi var oense om något (världsviktigt) varför han klippte till mig så att läppen sprack medan han skrattade högt. jo, han skrattade! jag i min tur lappade till dave över ögat, och sen var slagsmålet i full sving. det hela slutade i blod och förtjusning, några minuter senare. som sagt, ni skulle se dave.
10 kommentarer:
Blod! Etta etta tvåa!
Om jag var du skulle jag ta en bit toapapper, hålla det under kallvattenkranen en stund och sedan trycka den varsamt mot läppen.
Är man lagd åt det självömkande hållet kan man passa på att släppa lös alla ynk-känslorna och se läppskadan som en anledning att fly vardagsrutinerna en stund.
De sjukt självömkande ser en sårig läpp som ett carte blanche till att lägga sig i fosterställning och fullständigt regredera – läsa Kalle Anka-pocket och dricka O'Boy.
Andra låter blodet droppa på linoleumgolvet medan de lägger i en ny kloss maskindiskmedel i maskinen och trycker på "Start".
Hehe, har inte tittat in hos dig på ett tag. Har haft så sjukt mycket att skriva, jobbskriva, och skrivkrampen firar nya triumfer. Så mycket skönare att blogga. Där flyger ju fingrarna över tangentbordet...
Åh, den här datorn tar livet av mig. Gamla skrälle. Jag kan knappt skriva på bloggen, än mindre kommentera. Hos dig är texten så liten att jag inte kan läsa. Men jag verkar kunna kommentera (vet dock inte vad). Trean låter i alla fall fint. När jag åter är kontaktbar. Dumskrälliga 90-talsdator. Jag hatar. Inte dig dock. Den.
Men älskade, jag har ju sagt att du inte ska pussa på lycktstolparna. ;-)
Men älskade, jag har ju sagt att du inte ska pussa på lycktstolparna. ;-)
dny? sorry, jag är inte med på det här med ditt nick och vem det skulle kunna tillhöra. och när sa du till mig senast att inte pussa lyktstolpar? jag behöver updates på sånt där.
chf, jag är så glad att du läser så du fattar inte. angående läppen var jag enbart ute och fiskade efter, just det, sjuka mängder bry. min sambo gjorde chilli till mig så att det sved ännu mer. vet inte om jag ska vara ond eller glad på na'.
mo, men jösse, man måste ha en dator! köpa ny?
grus babe! det är så roligt att se dig på benen igen. tja, du fattar. på bloggen.. benen. äsch.
Jag sa ju att du ALDRIG skulle gått upp i ringen mot mig, nu ser du hur det gick!
herrn borde se sig själv i spegeln, fast det är givet svårt med det ögat. låt mig förtälja historien:
jo, jag och dave slogs alltså. det var så det gick till. vi var oense om något (världsviktigt) varför han klippte till mig så att läppen sprack medan han skrattade högt. jo, han skrattade! jag i min tur lappade till dave över ögat, och sen var slagsmålet i full sving. det hela slutade i blod och förtjusning, några minuter senare. som sagt, ni skulle se dave.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida