söndag, december 03, 2006

Insikt

På vägen hem far man förbi enstans och jag tänker att inget är rent längre. Inget är fritt från det, inte ens enstans. Det blir aldrig så mer, som att vara sexton. Och i trapphuset hör man en väckarklocka skrälla, högt och klart genom brevinkastet och tidningsbudet ler, oförskämt glad.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida