tisdag, december 26, 2006

Nivån

Jag har ont i magen. Ja, skräll, jag vet. Dessutom har jag en hemsk julklapp kvar att köpa, minst två mail till smart valda institutionstomtar jag måste komponera samt ett fullständigt överdådigt dåligt samvete att ta itu med. Jag känner mig som en badring. Eftersom tiden är knapp och stressen plötsligt blev påtagligt förhöjd tänker jag rationalisera bort träningen. HUR BLEV DET SÅ HÄR? En gång var jag frisk i huvudet. Jag reflekterade aldrig över min kropp. Den fanns bara där under mitt huvud, spetig och plattbröstad och utrustad med jävligt långa armar. Nu tycker jag att jag är kass, dålig, vedervärdig, äcklig, snorig, vidrig, slemmig, tjock, fläskig, oren, gyttjig och KORKAD om jag inte tränar. HUR BLEV DET SÅ HÄR? Jag har minst tio viktiga saker att ta itu med idag (och här sitter man och bloggar, idiot) och ändå är det ett satans gymbesök som tar mest plats innanför pannloben. Det är ta mig fan inte klokt. Nu skiter jag i det. Eller nej, det går ju inte, men jag får väl stå ut då, med att jag är kass, dålig, vedervärdig, äcklig, snorig, vidrig, slemmig, tjock, fläskig, oren, gyttjig och KORKAD.

5 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

(Alltså, jag vet att det troligtvis kvittar vad någon annan säger.) Men jag tror då absolut inte på att du är "kass, dålig, vedervärdig, äcklig, snorig, vidrig, slemmig, tjock, fläskig, oren, gyttjig och KORKAD". Åh nej, det tror jag minsann inte.

Och du ta re luuuugnt. Stress är inte bra har jag hört. :-)

12/26/2006 12:04 em  
Anonymous Anonym sa...

jag vill bara skrika och hugga tag i dig med båda armarna och skaka om och vända upp och ner på dig så att alla tankarna bara rinner ut och lämnar dig därhän.

frida har rätt, det spelar kanske ingen roll vad någon annan säger och att jag tycker att du är bland de allra vackraste jag vet (jag menar hela du, din ansikte, din kropp, allt!) är förmodligen sekundärt när demonerna egentligen inte alls har med det där fysiska att göra…

men om jag säger att du tillhör de här allra allra vackraste även själsligt (eller intellektuellt eller vad vi rationella, teknologiska varelser nu säger), kan det kanske hjälpa lite mer?

12/26/2006 12:21 em  
Blogger Chris sa...

nu skäms jag lite här. okej, get a grip. jag har sansat mig nu, mailat kent h och räknat lite. tack fina.

12/26/2006 1:58 em  
Anonymous Anonym sa...

Förlåt. Och skäms inte. Det hjälper inte det minsta.

12/26/2006 2:02 em  
Anonymous Anonym sa...

Det låter som du har en del att göra - men så länge du inte straffar och kritiserar dig själv för att du inte presterar mer än du gör - är ju allt ok. Det vore ju ändå höjden! ;)

12/26/2006 7:04 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida