Nivån

Jag har ont i magen. Ja, skräll, jag vet. Dessutom har jag en hemsk julklapp kvar att köpa, minst två mail till smart valda institutionstomtar jag måste komponera samt ett fullständigt överdådigt dåligt samvete att ta itu med. Jag känner mig som en badring. Eftersom tiden är knapp och stressen plötsligt blev påtagligt förhöjd tänker jag rationalisera bort träningen. HUR BLEV DET SÅ HÄR? En gång var jag frisk i huvudet. Jag reflekterade aldrig över min kropp. Den fanns bara där under mitt huvud, spetig och plattbröstad och utrustad med jävligt långa armar. Nu tycker jag att jag är kass, dålig, vedervärdig, äcklig, snorig, vidrig, slemmig, tjock, fläskig, oren, gyttjig och KORKAD om jag inte tränar. HUR BLEV DET SÅ HÄR? Jag har minst tio viktiga saker att ta itu med idag (och här sitter man och bloggar, idiot) och ändå är det ett satans gymbesök som tar mest plats innanför pannloben. Det är ta mig fan inte klokt. Nu skiter jag i det. Eller nej, det går ju inte, men jag får väl stå ut då, med att jag är kass, dålig, vedervärdig, äcklig, snorig, vidrig, slemmig, tjock, fläskig, oren, gyttjig och KORKAD.