Tassar kan ha klor
Lilla katten i knät spinner som en spinning jenny och te-pannan (kaffepannan) kokar i ett. E läser på om fastighetsrätt och jagar doktorandgrunkor på nätet medan jag slänger exjobbsförfrågningar härs och tvärs över klotet och landet. Nu har han klorna i låret på mig, som en påminnelse om att jag inte får gå ifrån datorn. Mitt cv är nyrenoverat och finns nu även som Lebenslauf auf Deutsch. (Vad jag nu ska med det till.) Jag har magont och lockigt hår och känner mig ganska lugn i övrigtstressen. Det ligger en nivå på den här lördagen i alla fall, som inte har varit okontrollerad utan relativt produktiv och samlad.
Vi har skrattat åt torra akademiska skämt och som sagt konsumerat en del varma drycker. Lokalt råder fokus och ordning. Min almanacka har fått nya nummer som ska ringas på måndag för uppföljning. Jag ser fram emot en vår vid det här matbordet och på KB istället för vid skrivbordet på jobbet, soon to be my fd arbetsplats så när som på några dagar här och där då de behöver extra folk. Jag gillar mitt jobb som sådant och tycker verkligen mycket om att jobba, men att göra det där jag inte hör hemma börjar tära. Det är inte hållbart att pyssla med saker som inte tar en någonstans framåt uppåt. Mitt huvud mossar ihop sig, synapserna stelnar. Jag kommer gråta blod under våren när kurslitteraturen har ihjäl mig och jag faller ner i ynkträsket, men jag behöver det. Avancemang. Nytt att lägga till gammalt. Om det så är det lilla lilla så har jag stegat vidare åt ungefär rätt håll idag. Motivationen har återinfunnit sig i alla fall, men det hände redan i Oktober. Återstår handlande.
Vi har skrattat åt torra akademiska skämt och som sagt konsumerat en del varma drycker. Lokalt råder fokus och ordning. Min almanacka har fått nya nummer som ska ringas på måndag för uppföljning. Jag ser fram emot en vår vid det här matbordet och på KB istället för vid skrivbordet på jobbet, soon to be my fd arbetsplats så när som på några dagar här och där då de behöver extra folk. Jag gillar mitt jobb som sådant och tycker verkligen mycket om att jobba, men att göra det där jag inte hör hemma börjar tära. Det är inte hållbart att pyssla med saker som inte tar en någonstans framåt uppåt. Mitt huvud mossar ihop sig, synapserna stelnar. Jag kommer gråta blod under våren när kurslitteraturen har ihjäl mig och jag faller ner i ynkträsket, men jag behöver det. Avancemang. Nytt att lägga till gammalt. Om det så är det lilla lilla så har jag stegat vidare åt ungefär rätt håll idag. Motivationen har återinfunnit sig i alla fall, men det hände redan i Oktober. Återstår handlande.
5 kommentarer:
När du faller ner i ynkträsket vet du vart vi finns. Bara att skriva på och ynka dig. Kram.
Gillar du det inte lite innerst inne att vara kh?
gaff.
m, ibland tror jag inte att vi känner varandra särskilt bra. eller? pressveck och utdraget hår, jo, det är fan fint.
Det är bra. En hickning och sen är du där ska du se. Precis där du vill vara.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida