Höhö, ha den äran.. (nej, dumsnut)
Idag fyller min blogg ett år. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska skriva blogg eller blog. Jag skriver mail, inte mejl. Så tycker jag att det är fånigt att säga saker på engelska när man är svensk men det gör jag hela tiden ändå, för det låter så ball. Egentligen är det bara lathet för att jag inte orkar leta reda på mina egna svenska ord. Jag började skriva för att jag älskar dem, orden. Jag älskar ord. När de sätts ihop på rätt sätt kan ingenting vara vackrare. Jag läste Camus på tyska i höstas, utan att egentligen vara särskilt vass på tyska. (Franskan sträcker sig inte längre än till ekivoka fraser så tyska fick duga.) Den fanns här i hyllan och E sa att jag nog kunde med den. Existensialisterna var inte så bra på adjektiv. Ibland när anledningen till ordvalen i Der Fremde verkligen gick upp för mig kunde jag bara rysa och så måste jag lägga undan boken ett tag. Så snyggt är ingenting annat. Sen läste jag Toni Morrison (De blåaste ögonen). Hon är ostoppbar. Hennes ord är som regnande stenar, suggestiva känslokalla stenar från himlen under henne, från landet bakom henne, från livet bortom henne. Man kan inte annat än älska ord när man läser Camus och Morrison. Nina i min länklista är också helt fantastisk på att skriva. Jag önskar att hon skrev en bok om små ting här i livet som betyder mycket.
Var var jag? (Se, ett frågetecken! Tack igen Eff.) Just det, orden och bloggen och födelsedagar.
Ett år i etern. Först vågade jag inte skriva nästan nåt alls. Särskilt vågade jag inte kommentera och speciellt inte hos Eff. Han var lite för rolig, lite för smart, lite för självklar och hemmastadd för att jag skulle tycka att jag hade där att göra. Det enda jag egentligen ville var att lägga ut text publikt så att vem som helst kunde läsa. Jag hade ingen politisk agenda (jag är en åsiktslös fluffmänniska), inget mål ingen mening ingen plan, utom att jag skulle vara tvungen att skriva så att någon eventuellt ville läsa. Eftersom jag inte skulle stå ut med att lägga ut felstavad skit måste jag anstränga mig, i alla fall lite. För att jag alltid har älskat ord men aldrig vågat låta någon läsa några av mina. Det var tänkt som en övning.
Vem är du som läser? Läser någon alls? Jag har ingen counter, ingen logg, ingen koll. Ingen koll alls egentligen. Det brukar vara ett gäng som kommenterar, ni snälla och fina. Samhörigheten som skapas bloggare emellan räcker som material till en hel avhandling, jag är säker. Jag är, så här efter ett års övning, väldigt glad att jag började blogga och blir ohemult lycklig för varje kommentar. Det har varit alldeles, alldeles underbart.
Var var jag? (Se, ett frågetecken! Tack igen Eff.) Just det, orden och bloggen och födelsedagar.
Ett år i etern. Först vågade jag inte skriva nästan nåt alls. Särskilt vågade jag inte kommentera och speciellt inte hos Eff. Han var lite för rolig, lite för smart, lite för självklar och hemmastadd för att jag skulle tycka att jag hade där att göra. Det enda jag egentligen ville var att lägga ut text publikt så att vem som helst kunde läsa. Jag hade ingen politisk agenda (jag är en åsiktslös fluffmänniska), inget mål ingen mening ingen plan, utom att jag skulle vara tvungen att skriva så att någon eventuellt ville läsa. Eftersom jag inte skulle stå ut med att lägga ut felstavad skit måste jag anstränga mig, i alla fall lite. För att jag alltid har älskat ord men aldrig vågat låta någon läsa några av mina. Det var tänkt som en övning.
Vem är du som läser? Läser någon alls? Jag har ingen counter, ingen logg, ingen koll. Ingen koll alls egentligen. Det brukar vara ett gäng som kommenterar, ni snälla och fina. Samhörigheten som skapas bloggare emellan räcker som material till en hel avhandling, jag är säker. Jag är, så här efter ett års övning, väldigt glad att jag började blogga och blir ohemult lycklig för varje kommentar. Det har varit alldeles, alldeles underbart.
41 kommentarer:
Jag läser, men kommenterar aldrig, gör det mig till en dålig bloggare då?
nej, det gör dig till en bra läsare. tack.
Jag laser dig ofta. Bor inte i Sverige, ar sakert lika gammal som dina foraldrar, tycker du skriver valdigt bra, fortsatt lilla van!
Du har rätt, det har varit alldeles, alldeles underbart. Keep on the good work! Var nära att ta bort ordet "work" eftersom det ju ska vara ett nöje att skriva, men då hade jag också sagt att arbete inte kan vara nöje och så vill vi ju inte ha det.
För övrigt kom jag att tänka på ett boktips, en bok jag faktiskt själv inte läst men som står snällt i bokhyllan eller rättare sagt nedpackade i en låda (på franska), och det är "Orden" (Les Mots) av Sartre, om hans livslånga relation till ord och böcker.
Har nyss börjat läsa din blogg och den är intressant nog för att få vara med på min lista över läsvärda bloggar. Har nyss börjat våga kommentera på bloggar ibland och blev lättad av vad du skrev, att du också var rädd för att kommentera. Det finns fler internetblygisar än jag alltså. Vem vet, kanske vågar jag också börja blogga en vacker dag. Och du ska definitivt fortsätta!
anonym, du är välkommen in med eller utan prickar. för att skapa lite jämvikt får jag börja kalla dig stora vän, då.
e, sånt här arbete får mig att fyllas. jag vill bestå av jublande arbete. jag skiter i hängmattan anyday om jag bara får arbeta mig glad. "orden", noterat.
mollbäret, internetblygis är det sötaste lilla ord jag har hört på länge. jag tror definitivt att du kunde skapa en fantastisk blogg av alla möjliga ord!
åh, the bluest eyes (jag läste den på engelska och hur fjantigt det än låter kan jag liksom inte ta till mig de svenska titlarna då) är helt jävla fantastisk. tycker helt klart du ska ta den på engelska också!
"För att jag alltid har älskat ord men aldrig vågat låta någon läsa några av mina" - exakt som jag, jag har precis skrivit ett avslutnignsarbete i form av en essä i min kreativt skrivande-kurs. den handlar om hur viktigt det är att ha en mottagare till det man läser och varför bloggen därför är en perfekt publiceringsform.
o ja, vi läser. och vill bara ha mer. mera fint.
Ja, kommentera är läskigare än att blogga själv, det tycker jag också, fortfarande efter nästan två år. Skumt egentligen:)
Glädjen är ömsesidig!
Läsa, läsare, läst!
:)
Ha den äran på bemärkelsedagen, må din blog leva länge än!
Chris, självklart läser även jag.
Du har ett sätt att formulera dig som få. Man blir aldeles lycklig när man får möjlighet att läsa något du skrivit...
OCh ett stort grattis på ett-årsdagen!
ni är så himla fina (fast jag fiskade), tack tack tack!
Och jag tycker också om ord, är lika förtjust i böcker som du. Och jag är väldigt förtjust i dina ord och önskar att du kunde knåpa ihop en bok med små tankar i. Grattis till ett år.
det dröjde ett bra tag innan jag fick upp ögonen för dig men nu är du självklar. här finnes många vackra texter. hoppas du fortsätter länge.
hmm...jag kommer hit för att du är en av mina absoluta favoriter...helt enkelt. Jag skulle vilja vara som du men det kommer jag aldrig bli...
Kram och kärlek chris
Grattis bloggen. Och Grattis Chris till att ha skapat den vackraste bloggen.
/Matt
Grattis bloggen 1 år. Jag säger som min son säger "hulla hulla hulla hulla". Fortsätt skriva darling för jag vill läsa och du gör det ju så bra!
Grattis blog, blogg eller bloggg. Stava som du vill.
Det finns nog fler än du tror som läser din blogg, så fortsätt för guds skull. Jag tror jag läser den "för att på något sätt ha kontakt med mitt tidigare liv", även om det här är klart mer enkelriktad kommunikation än innan... Men å andra sidan så läser jag den lite som den är, för mycket av det du skriver är delar av ditt liv som jag aldrig såg innan. Så det är som att läsa en skönlitterär bok. Typ.
Jag ska kommentera mer. Kanske.
pete m, du är ju du och skitbra. fortsätt för guds skull med det.
matt och alexandra, tack och tack för att ni läser och kommenterar.
victor, hej! det låter ju så rackarns spännande det där med tidigare liv.
Så du vågade fråga vilka dina läsare är till slut! Tack för det här året och Grattis!
Jag läser.
Och ville inte vara anononym.
meh?
dave, jag vågade! skitläskigt. du var pepp.
p, kul. jag börjar läsa hos dig.
grattis bloggen!
tack marie!
/bloggen
Tänk så som du kände för att kommentera hos Eff kände/känner jag för att göra det samma hos dig. Lustigt. Du är bra, alltså.
Okey, jag är kanske här ibland och försöker mobba dig, påpeka dina stavfel och vara allmänt störig.
The more you ignore me the closer I get.
löve.
Jag läser så klart. Hur skulle jag kunna göra något annat. Puss och kram och stort grattis, vännen.
Grattis till ett år i bloggiversum. Klart jag läser dina inlägg, kommenterar när jag kan. Fortsätt i samma anda tjejen
Klart man läser! regelbundet..Givetvis!
Ett år alltså.. också passerat den gränsen och bloggen har blivit en bit av mitt liv.. Lustigt hur det kan bli..
Men STORT Grattis!! Och snälla fortsätt skriv. =)
Mina allra varmaste gratulationer på jubileumsdagen.
fabbe, levande, mb, jag kommer att fortsätta, tack för att ni läser!
hipp hipp huraaaaaaaaa!
kram
H.
Christina, som du numera heter i min favoritmapp i Explorer(du stod länge som Cyborg...låter inte så kul när man tänker på det). Grattis till ett år och framförallt till att du, trots eller tack vare bristen på agenda och självförtroende(som jag tror är bättre nu), nått ut till så många. Fint.
Och orden. Är det dom vi kommit hit för? Jag tror det...
Hugs/M
m, jag har aldrig ignorerat någon och inte dig. låta bli kan jag inte, minns?
henry, tack! hörru, vi måste... ja, det måste vi.
M, tack raring. du kommer alltid att vara steve för mig.
kärlek ni!
GRATTIS så här lite i efterskott...
Du är en ordkonstnärinna!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida