Resumé

Alltså, det nya året. Hej, nåt hände med 2006 och svarta tunnelbanefönster med fullmånar i, med blåa måndagar och söndagar i plaskdammen, med slem och gyttjeupplösta förhoppningar. Nåt hände med fröken. Hur ska jag börja? Det är så ofantligt härligt med summeringar. Jag älskar listor. Jag älskar i listform, på längden, på tvären, i rutnät med filtpenna. Summeringar får en att känna sig väl till mods. Summeringar är bra för själen och tandtråd för tänderna, som Bartók på mute och rotselleri som tagit slut.

2006:

Först –ingenting. (Tystnad, tagning. Igen. Tystnad, tagning. Ingenting. Den sjätte januari börjar jag blogga. Är vid tillfälle förälskad i amerikansk dr biolog vid namn Donna Haraway.)
Sen –massor. (Jag gör slut med Slätten och förlåter den i farten. Femtio papperskassar fraktas till Ön och skor får trängas med andra. Byter ut mörkdepp mot drömmar om Johnny dito. Skiter i hela skiten och tar paus. Vågar. Får fatt på visioner om ord igen och möter mystisk man på Mosebacke. Återupptar förhållande med tänkt karriärsbana. Blir sams, är temat. Lugnar ner mig, minst fyra gram men kanske fem. Skaffar katter med E. Mystiska män blir mindre mystiska, trillar dit. Köper nya mjukisbyxor. Some things never change. Börjar låta som en reklamfilm för pensionsförsäkringar.

Min mamma lagar middag. Det ÄR sannerligen ett nytt år.

Just det ja. Datorn. Om jag inte missförstått E står nånting i reserv och surrar i vårt kök men jag vet inte vad hon egentligen menade med det där textmesset. Vet E vad en dator är? Hur fick hon tag på en sån? Bör jag vara beredd att betala borgen?

Hur som helst, jag hoppas. På massa saker som jag inte gjorde förra året vid den här tiden. Så jag ska begrava huvudet i en bok nu för att inte ta död på allt på en gång. Livet är en dans på fihattar och rosor.