tisdag, februari 20, 2007

Men nu är jag famimig här

Så, jag bestämde mig för att ta tåget och det tog 6 1/2 timmar. SEXOCHENHALV. Timmar. Först korrläste jag klart avhandlingen, rotade runt med rödpenna och fann mig verkligen ha stora hål i den anglosaxiska språkkunskapspåsen. Tyska är till exempel ett språk som känns lättare och lättare ju mer kontakt man har med det, medan engelskan blir svårare och svårare. Till slut ritade jag mest smileys i marginalen. Efter ett tag eller så kollade jag på klockan och då hade det gått en halvtimme. EN HALVTIMME. Någonstans inom mig ringde en varningens klocka som påminde om faran i att inte, aldrig, kunna slappna av så jag bestämde mig för att göra just det. Öva på att ha tråkigt utan att ledsna. Det gick skitbra i tio minuter. När klockan var fyra hade jag ätit upp matsäcken (värsta dagis) och köpt kaffe i vagn 13. Halv fem passerade vi typ Vingåker och jag kunde distrahera mig i glädjeruset över att inte vara född där. I Svartå slumrade jag till och i Degerfors höll jag på att dö. I Karlstad stängde kiosken och jag blev uttjasad från första klass-vagnen, som var den enda som var uppvärmd. I Charlottenberg hittade jag en Aftonbladet (lycka!) och under den tidningen Kupé. I Lillefors (-ström?) hade jag smiskat korsorden och höll på att avlida igen. Det hann gå så långt att jag innan vi rullade in på Oslo sentral faktiskt hade läst sportbladet. WTF! Unheard of.

Man kan säga att jag börjar ångra den här miljögrejen. Jag hade förväntat mig att träden skulle grönska och himlen klarna där tåget rullade fram, att mitt miljömedvetna val skulle kännas belönande på något vis, renande och lättande. På min vita springare av stål och aluminium skulle jag, miljöns riddare, frälsa världen en gång för alla.

Well. Hur mycket kostar en utsläppsrätt?

12 kommentarer:

Blogger .m. sa...

Det är fint. Bedöva ditt dåliga samvete med pengar istället.

2/20/2007 9:30 fm  
Blogger Jenny sa...

Det där med att äta upp matsäcken för tidigt känns igen. Tåget är mitt andra hem, men jag blir lika uttråkad varje gång.

2/20/2007 10:00 fm  
Anonymous e sa...

Engelska ÄR otroligt svårt när man kommit förbi klara-sig-nivån..de som säger något annat har bara inte kommit dit;)

Förresten, även om det fanns brister i mål och mening med din väg, så visst var färden mödan värd?

2/20/2007 10:07 fm  
Blogger susanna sa...

Ett ton kostar 350 kr!

2/20/2007 10:20 fm  
Anonymous Anonym sa...

Men vad gör man inte för att få återse kärleken!?!/i

2/20/2007 10:26 fm  
Blogger Christina sa...

350 pix kan det vara värt! tack susanna.

i, eller hur. det är inte klokt =)

2/20/2007 10:36 fm  
Blogger Liza sa...

Det är som med karaktärsdanande saker man tvingades göra som barn. Det var svårt att se poängen då, ibland kan det vara svårt att se poängen även nu men någonstans finns det nog en poäng - jag måste tro på att det fanns en poäng.

Kanske blir det lättare om man har barn och kan se kommande generationer lite mer konkret sådär?

Dock hejar jag på dig, miljönörd som jag är men mitt bästa tågtips är att vara ganska trött så att minst hälften av resan sovs bort och sedan ha med sig bra bok, kanske sin lilla mb med film eller nåt på (då kan man ju skriva också) och bra musik.

Återigen heja för det är fan svårt - planerar resa till Åre och det är svårt när det kostar plus/minus några hundra lika mycket och flyg tar en timme och tåg typ åtta...

Hur går det med fikaplanerna btw?

2/20/2007 10:36 fm  
Blogger sandra sa...

Söta christina, ler när jag läser. Vissa gånger lyckas jag påbörja den där inre resan som SJ flaggade för i reklamen, med harmoniska ansikten som möter sin egen blick i tågfönstret samtidigt som Östgötlands slätter swischar förbi, men andra gånger får jag myror i brallan och är helt säker på att jag kommer avlida inom en halvtimme.

Tåg är speciellt. Och min enda räddning är att ha med godis och mycket att läsa och tillräckliga batterier i ipoden.

2/20/2007 11:35 fm  
Blogger Gustav sa...

du har ju då inte åkt mycket tåg i dina dagar: örebro-lule 16 timmar...nonstop. Försök att sova i överhettad liggvagn med 6 andra människor,där din omgivning skakar som aldrig förr...

Det min vän, är ånngest ( jag brukar kalla den för Connex-ångesten av naturliga skäl).

2/20/2007 12:41 em  
Anonymous Anonym sa...

så... du skriver på en avhandling? Är vi månne på väg att bli kollegor?

2/20/2007 12:56 em  
Blogger Christina sa...

liza, ska vi ta en fika? jag vet att jag far som ett skållat troll men jag SKA vara hemma nästa vecka.

sandra, musik is the shit. sant.

gustav, jag hade inte klarat en sån resa. asså ärligt.

anonym, nej nej. har ingen aning om vem du är men det är inte min avhandling.

2/20/2007 2:30 em  
Blogger egoegon sa...

jag åkte buss till borås en gång. sex och en halv timme. det var hemskt.

mitt jobb gav bort utsläppsrätter i julklapp till sina kunder. det var en fin grej, verkar det som.

2/21/2007 2:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida