torsdag, mars 15, 2007

Kärlek

Så till sist kärleken. Kärleken. Jag vet inte. Jag spelade Saties gymnopedier och tänkte på den. Så där medan jag slog an och det lät som det gör om ett piano som inte riktigt är stämt men älskat ändå. Så tänkte jag att man nog får ta kärleken för given ändå, för annars är den inte värd något. Oavsett vad de säger.

6 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Kärleken finns där, överallt, nånstans, en del får tag i den, en del inte... Om man ska ta den för given eller inte? Mycket spännande fråga, måste tänka vidare på den...

Hur som haver är den helt överlägset det bästa som vi mäniskor kan vara med om: kärleken!

3/15/2007 11:05 em  
Blogger Verbal Kint sa...

Frihet, Här vill jag bo, Makt, Kärlek.
Ibland vet jag inte vart du för mig i dina texter, men jag älskar att följa med. Det är svindlande vackert och jag återkommer ofta för jag vill åka med många, många gånger. Ibland samma tur om och om igen, för det finns alltid något nytt att se.

3/16/2007 11:02 fm  
Blogger eff sa...

Har för mig att nåt miffo liknade dig vid någon slags pianokonsert nån gång.

Att ta den för given och att våga tro på att den är äkta, är inte riktigt samma sak. Du borde göra det senare. Men det är kanske det du menar.

3/16/2007 2:23 em  
Anonymous Erika sa...

Å kan du spela piano? Kan du ge distanslektioner via telepati också? För då är jag fasligt mottaglig.

3/16/2007 5:15 em  
Anonymous Filip sa...

Satie, Satie! Han skrev brev till sig sjalv och startade en egen kyrka med endast en medlem, han sjalv. Knepigt.

Men vad lyssnar du pa mer an Erik och Brian? Du verkar ha seriost bra musiksmak.

3/22/2007 2:58 fm  
Blogger Christina sa...

filip,

ja du. ganska mycket. du får kika på profilen, där står väl det mesta. trevligt att höra att man har bra smak. säger detsamma tillbaka!

3/22/2007 10:21 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida