Kärlek
Så till sist kärleken. Kärleken. Jag vet inte. Jag spelade Saties gymnopedier och tänkte på den. Så där medan jag slog an och det lät som det gör om ett piano som inte riktigt är stämt men älskat ändå. Så tänkte jag att man nog får ta kärleken för given ändå, för annars är den inte värd något. Oavsett vad de säger.
upplagd av Chris
22:25
6 kommentarer:
Kärleken finns där, överallt, nånstans, en del får tag i den, en del inte... Om man ska ta den för given eller inte? Mycket spännande fråga, måste tänka vidare på den...
Hur som haver är den helt överlägset det bästa som vi mäniskor kan vara med om: kärleken!
Frihet, Här vill jag bo, Makt, Kärlek.
Ibland vet jag inte vart du för mig i dina texter, men jag älskar att följa med. Det är svindlande vackert och jag återkommer ofta för jag vill åka med många, många gånger. Ibland samma tur om och om igen, för det finns alltid något nytt att se.
Har för mig att nåt miffo liknade dig vid någon slags pianokonsert nån gång.
Att ta den för given och att våga tro på att den är äkta, är inte riktigt samma sak. Du borde göra det senare. Men det är kanske det du menar.
Å kan du spela piano? Kan du ge distanslektioner via telepati också? För då är jag fasligt mottaglig.
Satie, Satie! Han skrev brev till sig sjalv och startade en egen kyrka med endast en medlem, han sjalv. Knepigt.
Men vad lyssnar du pa mer an Erik och Brian? Du verkar ha seriost bra musiksmak.
filip,
ja du. ganska mycket. du får kika på profilen, där står väl det mesta. trevligt att höra att man har bra smak. säger detsamma tillbaka!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida