tisdag, juni 12, 2007

Tomheten

Överallt, i alla möjliga och omöjliga sammanhang, hör jag samma sak. Jag ser samma sak. Människor pratar och skriver om samma sak. Goesta på Det Ljuva Livet gjorde det senast igår. Jag har skrivit om det hundra gånger. Någon jagar det perfekta utseendet samtidigt som någon annan alltid har det bättre. Någon vill bort, ut och festa, fly, flytta utomlands, hitta kärleken eller shoppa. Man vill slippa tänka och bry sig, ta ansvar och vara lojal, jobba åtta timmar om dagen. Man känner sig inte bekväm med det. Man vill vara rik, eller kanske explodera. Man vill skita i hela skiten och sitta på en klippa över havet. Man vill inte gå ut men alla andra ska det. Orkar inte klä upp sig, klä av sig, klä ut sig, spela med. Man vill inte spela teater. Man vill vara naturlig och öppen men är solduschad och mystisk. Man vill inte men man är och måste. Alla måste vara med, alla måste gå sin egen väg. Alla måste ha en tunika och en åsikt om Carolina Gynning. Alla måste tycka att det är en stor händelse att den och den spelar där och där, att en film fick fem solar. Alla måste svara: i mobiltelefon, på Skype, på mail, sms och mms, på finska på spanska och aristokratisk brittiska. Vi måste bo större, tjäna mer och köpa dyrare. Vi måste vara vår egen entrepenör. Vi känner att vi måste göra allt, utom att känna efter. Man vill bara dö, som de säger, bloggarna. Överallt.

Tomheten.

Det är tomheten vi menar. När stressen, paniken, angsten och tröttheten kommer över oss är det tomheten vi egentligen känner. Är det? Jag undrar, var det inte mer än detta? Var inte livet mer än detta, och titta, ni tror att jag bryr mig. Någonting är inte sant. Ingenting är sant. Tomheten är inte så mycket en känsla som avsaknaden av känslor. Vi sitter i högar i Humlegården med sommarglassar och silversandaler och ändå är vi inte lyckliga. Vi skaffar dyra jobb och trerumslägenheter på Banergatan, och ändå är vi inte lyckliga. Vi har mat på bordet och mammor kanske, och storögda husdjur, och ändå är vi inte lyckliga. Vi kan boka tur/retur till Berlin för 199 kr, men det spelar ingen roll. Det känns bara tomt. Allt jag läser och hör och andas in handlar om tomheten. Om den perfekta kroppen som ska dölja –ingenting. Jag går omkring och är falsk och tomheten har slagit bo i mig utan min tillåtelse men gott med min vetskap. Att känna efter vågar jag inte. Där finns kanske bara, tomheten.

17 kommentarer:

Blogger Kunken sa...

Det är verkligen svårt att fylla tomheten.

6/12/2007 9:01 fm  
Anonymous Den där Jenny sa...

Yes, finaste, menade dig. Är uppe här nu, men jobbar typ alltid och är så där äckligt nyförälskad, men ska nog kunna klämma in dig nån dag!

6/12/2007 10:26 fm  
Blogger Zoe sa...

Dan:
Everybody wants to be happy.
Larry:
Depressives don't. They want to be unhappy to confirm they're depressed. If they were happy they couldn't be depressed anymore. They'd have to go out into the world and live. Which can be depressing.
(ur closer, 2004. regi: mike nichols)

efter månader av kyla och vinter (inomhus), efter en schizovår man inte kunnat sätta fingret på (inomhus), blir det alltså sommar (utomhus). fint väder, glass, fylla och den totala tomheten. det hör ihop. det begås många självmord när det blir ljusare och våren/sommaren poppar upp. fler än under vintertid har jag för mig.

att leva kan vara deprimerande. tomt. låt oss bara vänja oss vid det fina vädret, så kanske humöret stabiliseras och hjärnan vill skapa stordåd igen.

6/12/2007 12:12 em  
Blogger jonny sa...

eller zoe, så kan man skita i allt å skjuta skallen av sig. för att leva med tomhet är ju som att döda sig själv. för feg för livet, för feg för döden.

då är det bätte att åtminstone vara ärlig..

konichiwa

6/12/2007 2:32 em  
Blogger Zoe sa...

jonny:
jag vill inte dö. men jag vill inte leva i tomhet heller. men det är bara att fejsa: ibland är det tomt, jävligt ihåligt. jag sörjer inte, för livet fungerar så. runt hörnet finns bättre dagar. kanske redan imorgon. comprendes?

6/12/2007 3:34 em  
Blogger Kunken sa...

Och när ska vi dricka öl?

6/12/2007 3:54 em  
Blogger Christina sa...

fråga:

varför känns det tomt? varför är den mänskliga hjärnan skapt att känna tomhet inför det liv som varelsen den agerar motor för trots allt lever? det går ju inte ihop. vi lever inte som vi borde, jag är övertygad. att det funkar så är en annan sak och jag tror absolut att face it kan vara den bästa approachen till sakernas tillstånd och hur man ska hantera dem. det gör det inte rätt. typ rädda mig själv ingen annan gör det för det finns inga alternativ.

idag har varit en full dag. puss.

6/12/2007 3:54 em  
Blogger Christina sa...

kunken, jao du. jag tror jag ska öla en hel på lördag.

6/12/2007 3:54 em  
Anonymous Anonym sa...

man vill explodera!? hoho, darling detta gör min dag! har redan skickat fem sms till random folk där det står *man vill explodera* LOVE THE YOU så jävla kul alltså.

s

6/12/2007 5:35 em  
Blogger Odjurets logg sa...

Fint att du är tillbaka igen sweet Chris. Är det till någon tröst så tycker jag ditt skrivande är i högform även om inte själen kanske är det för tillfället. Fint att denna dagen kändes full, din text gjorde det lättare att fylla min i varje fall. Vi känner alla så här, vissa mer, vissa mindre. När allt ska vara så perfekt så är det fult att tala om att det kan kännas tomt och kantstött. Tack för att du vågar sätta ord på det.

6/12/2007 9:41 em  
Blogger jonny sa...

zoe igen (sorry chris): visst har jag förstått annars hade jag ju redan blåst av mig skallen. eller hur. comprendes... haha..

6/12/2007 10:31 em  
Blogger supertasty sa...

tror tomheten är inbyggd i systemet. den finns mer eller mindre hos oss alla. man kanske kan lära sig att förtränga den, jag vet inte.

tomheten hindrar oss i det mesta och till och med hindrar den oss från att stå och stampa på samma ställe. kanske är det helt enkelt utvecklingsfrämjande? men åter igen, jag vet inte.

vet bara att tomheten och insikten om den finns hos mig med. sedan långt tillbaka.

6/12/2007 11:24 em  
Blogger Christina sa...

jonny baby, det är bara fint att ni skriver här. inga ursäkter nödvändiga. puss.

6/13/2007 10:21 fm  
Blogger Zoe sa...

christina och supertasty:
ja, tomheten måste finnas där. för att vi är människor. för att vi super, knullar, skriver, finns, tänker. därför är vi tomma (och därför är vi också fulla). i u-länderna har de inte tid att vara så jävla deprimerade och tomma som vi är i väst. där vill de bara överleva och äta lite mat. eller? är det bara mina förutfattade meningar?

jonny:
ja sötnos, vad bra att vi håller koll och hänger med i varandras högtravande ordbajseri om livet. haha. pöss.

6/13/2007 5:18 em  
Blogger Clara sa...

I think everybody feels that way, under ytan. more or less.
dock tror jag också att "skrivare" känner så mest, för vi tänker för mycket, känner för mycket, vill för mycket hela tiden, varje minut, varje dag. Och när våra hopp och förväntningar inte uppfylls, kommer tomheten. den har bott i mig länge, och jag tror att den är där för att stanna.. though, I hope not.

6/14/2007 12:28 em  
Blogger SkäggMike sa...

Det är fascinerande att jag stöter på sådana här inlägg precis när jag själv går i samma tankar om just tomhet, ensamhet, lycka och sådana saker.

Jag kommer att tänka på en video av Ernest Cline, Dance, monkeys, dance, som berör just dessa ämnen. Mycket bra video.

Mycket bra inlägg.

6/15/2007 8:34 fm  
Blogger Christina sa...

clara, jag tror att man kan få den väck men det är svårt och kräver ansträngning. många orkar inte och vem kan döma? jag förstår folk som bara lever på.

skäggmike, tack för tipset! och tack för kommentaren.

kärlek.

6/15/2007 9:41 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida