Tomheten

Överallt, i alla möjliga och omöjliga sammanhang, hör jag samma sak. Jag ser samma sak. Människor pratar och skriver om samma sak. Goesta på Det Ljuva Livet gjorde det senast igår. Jag har skrivit om det hundra gånger. Någon jagar det perfekta utseendet samtidigt som någon annan alltid har det bättre. Någon vill bort, ut och festa, fly, flytta utomlands, hitta kärleken eller shoppa. Man vill slippa tänka och bry sig, ta ansvar och vara lojal, jobba åtta timmar om dagen. Man känner sig inte bekväm med det. Man vill vara rik, eller kanske explodera. Man vill skita i hela skiten och sitta på en klippa över havet. Man vill inte gå ut men alla andra ska det. Orkar inte klä upp sig, klä av sig, klä ut sig, spela med. Man vill inte spela teater. Man vill vara naturlig och öppen men är solduschad och mystisk. Man vill inte men man är och måste. Alla måste vara med, alla måste gå sin egen väg. Alla måste ha en tunika och en åsikt om Carolina Gynning. Alla måste tycka att det är en stor händelse att den och den spelar där och där, att en film fick fem solar. Alla måste svara: i mobiltelefon, på Skype, på mail, sms och mms, på finska på spanska och aristokratisk brittiska. Vi måste bo större, tjäna mer och köpa dyrare. Vi måste vara vår egen entrepenör. Vi känner att vi måste göra allt, utom att känna efter. Man vill bara dö, som de säger, bloggarna. Överallt.

Tomheten.

Det är tomheten vi menar. När stressen, paniken, angsten och tröttheten kommer över oss är det tomheten vi egentligen känner. Är det? Jag undrar, var det inte mer än detta? Var inte livet mer än detta, och titta, ni tror att jag bryr mig. Någonting är inte sant. Ingenting är sant. Tomheten är inte så mycket en känsla som avsaknaden av känslor. Vi sitter i högar i Humlegården med sommarglassar och silversandaler och ändå är vi inte lyckliga. Vi skaffar dyra jobb och trerumslägenheter på Banergatan, och ändå är vi inte lyckliga. Vi har mat på bordet och mammor kanske, och storögda husdjur, och ändå är vi inte lyckliga. Vi kan boka tur/retur till Berlin för 199 kr, men det spelar ingen roll. Det känns bara tomt. Allt jag läser och hör och andas in handlar om tomheten. Om den perfekta kroppen som ska dölja –ingenting. Jag går omkring och är falsk och tomheten har slagit bo i mig utan min tillåtelse men gott med min vetskap. Att känna efter vågar jag inte. Där finns kanske bara, tomheten.