Skavsår
Jag är generellt inte i balans med mitt liv och mig själv. Hej blottarbloggen. Jag har såndär extrem missnöjes- och självförtroendesvacka trots att allt liksom ser så jävla bra ut på pappret. Vet inte, vissa perioder tycker jag så illa om allt. Det är inte bara mig själv sådär mest utan allt, typ irriterar mig på folk och händelser och hela världen. Jag drömmer tex skitmycket om att jag slåss för att försvara mig från elaka människor, men jag vill ha hämnd också så jag är elak inuti. Den där insekt-i-ögat-drömmen kändes inte direkt mumma, undrar var allt kommer ifrån. Detta gör hursomhelst att jag tappar stinget. Inspirationen. Går vilse i mina nya obärmhärtigt dyra kängor i äkta skinn och mockafoder. Det finns liksom ingen varm känsla inuti... ni vet kanske. Man blir såhära änglig och misstänksam och stressad och pick pick pick knapp knapp knapp rynka mellan ögonbrynen och fem koppar kaffe för mycket om dagen för då har man iaf ett öra att hålla i. Nej jag hör nu att ingen kanske vet för det låter ju helt bananas. Är jag 12 eller. Men sådär är det iaf och hur kul är det att skriva om det igen. Liksom. (Jag tycker om ordet liksom.) Och så börjar jag få långt hår, bli rastlös och lockarna korvar upp sig i nacken igen. Magiskt vad man tror att en sax skulle kunna fixa.
7 kommentarer:
Det känns lite futtigt som tröst, men det kunde vart värre. Det kunde ha regnat. Inomhus. I tangentbordet.
Jag tycker att det ofta att det är precis då, när allt är bra på pappret, som det blir som allra mest tomt. Är det här allt? Skulle inte allt ordna sig när allt ordnat sig? Fan.
Jag gillar dig.
ni är skitrara. stora kramar och tack.
Jag läser "hej brottarbloggen" och tänker att du numera har blomkålsöron.
det låter inte alls galet, jag vet också <3
dessutom tycker jag att det låter trevligt med lockig nacke.
Tjena! Snygg blogg!
Mer blomkål utlovas
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida