Svid mitt matematikerhjärta

Jag måste skriva av mig lite hat. Jag läser en kvällskurs i makroekonomi. (Don't ask.) Detta kommer att bli min effektiva död. Förutom att jag dör lite inombords varje gång Fregert/Jonung kallar en lodrät linje för funktionskurva är allting så KACKIGT. Alltså I get it, alla institutioner har inte privilegiet att ha lika god ekonomi som mina gamla vid teknis, som relativt sett överöses av pengar och bidrag, men man kan väl för fan anställa folk som kan tex STAVA? Let alone formulera en fråga, med inledande frågeord och avslutande frågetecken. Och hur i helvete kommer det sig att makroekonomin till sist tydligen bara handlar om att räkna ut skitfåniga samband med hjälp av sk formler (en mening dividerad på en annan mening är lika med kvoten, JAMEN ELLER HUR) när den egentligen faktiskt kanske tom kunde ha varit intressant om det hela kunde lyftas till en högre nivå, där resonemang och hypoteser inte fastnade i ett jävla tunnelseende som alltid landade i exakta mål för BNP? Något så fascinerande oreflekterat som den här boken har jag aldrig läst. Jag har klarat kurser på ren vilja många gånger, utan att egentligen ha pejl på direkta tillämpningar, men detta är något annat. Här har man tagit en förbannad tillämpning och försökt göra vetenskap av den I EFTERHAND. Jag klarar inte mer, måste gå och dricka lite syra nu.