måndag, mars 09, 2009

Behåller lugnet

Det jag önskar mig mest just nu, mest av allt, ungefär som när jag och min syster önskade oss en pool när vi var små och inget hellre än det, så mycket önskar jag mig långt hår. Skit i världsfreden, jobbet och orättvisorna, jag vill bara ha långt hår. Svallande, böljande, flygande långt blont hår som tovar sig lite när man sovit hårt och går att fästa upp i höghalsade tofsar mitt på huvudet, som får män att vända sig på Götgatan och kvinnor att fälla ner ögonen av avund. Den där Natalie Portman-Closer-effekten. Kan jag inte bara få det!
Istället har jag inget i närheten, det kan inte ens med lite god vilja anses råttfärgat längre utan är faktiskt bara brunt. Tack för det hormonverkstan. Det har också varit kort i massa år sen dagen, å dagen jag förbannar, då jag bad frisören raka av det. 12 mm vänder iofs också huvuden, åtminstone några konservativa amerikaners, men nu är det Götgatan jag snackar här och all them svårflirtade svenska söderhipsters med upprullade mössor och trekvartsärmar. (Det är fö nästa punkt på önskelistan: skulle vi bara kunna skeppa det här trekvartmodet by west?)
Som alla vet är mellanlängder jämförbart med vilket helvete som helst och jag orkar aldrig ta mig förbi den kritiska massan. Det är ungefär som med plutonium, man behöver 2 kg innan det vänder. Just precis idag är jag precis på gränsen till näst intill outhärdlig fulhet men jag ska stå ut den här gången. Stå ut, inte panik-drop-inna på saxofön, lady och kalufsen eller nåt annat pinsamt utan bara härda ut i detta helvete. Jag tror jag skulle kunna lära en del personer ett och annat om det upphöjda lugnets graciösa livsstil. Jag är en regelrätt isklamp. Jag är som Bond, James Bond. Jag, Buddha.