The first day of imaginary spring

Antony and The Johnsons på Cirkus igår, har varit uppfylld hela dagen. Satt med hens röst, som mer är ett instrument, i öronen till morgonkoden och log. Lyxkaffe, fistful of love och två skrikljusa skärmar, vad mer kan man begära. Jag fann mig dock tveksam till det genuspolitiska utspelet i mitten av konserten, speciellt som jag just läst Hjärnsläpp, men whatever, reflektionen duger och konserten var vansinnigt vacker. Det är inte ofta något verkligen känns i mig, betydelsefullt känns, men igår kände jag riktigheten i flera timmar. Tankarna snurrade iväg och när skuggan föll över gitarristen från ljusriggen i taket såg han plötsligt ut som Puck. En grönbehårad alv med klassisk gitarr och Antonys Nina Simone-vibrato, tårar och syskon väldigt nära; vackert. Och idag är det helg. Kärlek.

/Gåspennan