Könet på podiet

Jag tänker så här, angående det här och det här och det här:

Vi som inte vill ha varken eller då? Jag vill inte ha förebilder med natuuurliga tråkkvinnor som tycker att bara lagom mycket smink (i rätt nyans) är moraliskt försvarbart, men jag vill fan inte ha en översexualiserad venusvarelse med sugblick och minikjol heller. Jag vill inte ha det, om det bara är för att det säljer. Jag är inget av det där. Jag vill inte behöva politiseras i varenda instans av mitt liv. Jag är trött på att kvinnor alltid måste granskas i egenskap av att vara kvinnor, oavsett. Jag vill se kvinnor som är människor, som män tillåts vara människor, eller subjekt dårå, som det kallas. Inte ens när Större Svensk Dagstidning publicerade ett heluppslag med Mona Sahlin-intervju var bilderna på henne neutrala (hon satt i en mjuk fåtölj och lutade huvud på sned mot en kudde, hade en man blivit fotad så?). Inte för att jag tror att Sahlin inte gjorde det medvetet, men vad hjälper det mig. Förebild är också missvisande. Det känns som om det implicerar nån form av idoliserande, när det snarare bara är bilder som behövs. Varierande bilder, på människor som ömsom är objekt, för att de valt det själva*, ömsom är subjekt och till och från uppträder som förmedlare av information utan att själva framträda som varken objekt eller subjekt. Som bara är människan bakom. Fokus på produkt snarare än upphovsmakare, och på varan snarare än varumärke, och då speciellt den typ av sexobjektifierande kvinnliga varumärke som jag tror att t ex Tuva Novotny vänder sig emot när hon ”skickar ut sitt manifest”. Jag upplever att det väldigt ofta i intervjuer med kvinnor fokuseras på dem som person och inte på det de egentligen intervjuas om. När en tidning intervjuar skådespelerskan S om hennes roll i pjäs Q men väljer att trycka en bild på S med plutmun och partypaljett förskjuts fokus från arbetsinsats till sexobjekt.

Detta är ju inte rocket science men kärnan i det jag far efter är att jag vill se media producera och förmedla bilder (och då menar jag givetvis inte bara fotografiska bilder) av kvinnor som inte tar avstamp i, problematiserar eller nämner i förbifarten det faktum att de är kvinnor. I vissa fall är det grymt relevant att problematisera, att det finns få kvinnor i en viss branch exempelvis, men genom att alltid anta en utgångspunkt när könet kommer före fakta reproducerar man snarare traditionell syn på kvinnlighet än att införliva kvinna i begreppet människa.

Det jag vill se är mediabilder av människor som gör grymma grejer och kan svåra saker, utan detta jävla duttande med könsmarkörer fram och tillbaks. Jag vill läsa om nån Lisa som kickar arsle på kullagersfabriken, om nån Emma som djuphavsdyker och om nån Fia som fysikforskar utan att det alltid nånjävlastans i artikeln måste framgå, i klartext eller underförstått, att de gör det de gör bra trots att de är kvinnor. Ge mig det för fan, och låt dem vara übersminkade, kortkjolade, krigsmålade eller helt otvättade om de så önskar.


*I den mån det öht går att välja något själv.