Hellre varm och ful än frostig och fab?

Varför alltså. En liten självanalys ville han ha den gode Eff. Ja, det är ju både en banalt enkel och en himlastormande komplicerad historia förstås. Å den enkla sidan: jag gillar att se snygg ut och många plagg som gör en traditionellt kvinnligt snygg är jävligt obekväma. Om du har hittat bekväma strumpbyxor som inte hasar ner i grenen, inte kostar 300 kr paret och inte lämnar röda märken, Eff plz let me know. Av outgrundlig anledning är också många välskräddade plagg obekväma. Jag vet inte vad det beror på. Kanske att jag är galet intolerant mot ull, kanske att mycket modernt är tight och jag är lite sån... manisk när det gäller saker som sitter åt. Det känns äckligt! Man måste vara på humör! Och ull kliar! Ja, och jag gillar svenska designers och de ska ju sy i riktiga prylar och då blir det gärna ull och sticks och... eller så är det inget tyg alls, för hud är snyggt och vill man vara fin får man fanimig frysa och så står man där och väntar på bussen i en galet tjusig filtkappa från Hope som man försökt värma på med en JÄTTEHALSDUK från nånstansifrån, men den sticks också, och skorna har så tunn sula att gruset känns igenom dem och mössa kan man inte ha för då pajjar håret. Alltså det finns så många nyanser. Anyways.
Å den andra, stökigare, sidan: jag gillar att se snygg därför att andra uppskattar mig när de tycker att jag ser snygg ut. Joråsåatteh... det är ju enkel matematik i sig, men varför en intelligent, street smart, rappkäftad männska som jag inte förmår slå sådana fejkboostande trippar ifrån mig är en annan femma. Kanske för att jag är en quinna på många sätt och vis (och här avser jag genus, vad jag har mellan benen är sekundärt) och att jag blivit matad med komplimanger rörande mitt utseende sen jag föddes. Alltså inte för att jag är så exceptionellt snygg, utan för att typ alla kvinnor får höra att de se så braaa ut när de dyker upp på en fest i klänning och smink, medan såna komplimanger uteblir om en kommer i hoodie* och jeans. Eff, jag vet att du lika gärna kunde ge vem som helst en komplimang, men tyvärr är inte de flesta som du. Jag kan bara bli hög på komplimanger om mitt utseende (nåja) och jag vill väl ha mitt knark ifred.

*Ibland då, skymtar en annan bättre värld fram. På flighten över till NY kom en stammande norrman i artonårsåldern fram till mig och sa att han tyckte att jag hade en mycket fin genser. Jag fattade först ingenting, tills jag kom på att jag hade min "free software, free society"-hoodie på mig och att han hade nåt dito nördigt på sin egen lekamen. Men gud så rart, tänkte jag då, men på svenska förstås.