Bakfyllan från helgen

På jobbet, varmt och svettigt. Alternativen är 1) öppet fönster med fläkt => sola lyser in på röva eller 2) stängt fönster med persienn => inget solbad men ej heller någon fläkt. Känns som om båda får mig att gråta. Semesterhjärtat bultar i bröstet, släpp ut mig släpp mig, och det susar i öronen. Pulsen på väg upp i strupen. Tredje koppen kaffe står på skrivbordet framför mig och ljumnar till. Tänderna gulnar. Utanför gastar måsen vars ungar trillat ner från parkeringstaket och nu välter omkring på asfalten under oss, hur ska de överleva down under. Husen dallrar, stan står inte still i hettan. Hundra meter härifrån finns ett paradis. Mitt hjärta är på väg dit, har varit på flykt hela morgonen. Det letar sig ner mot strandpromenaden vid Vinterviken där det kan svalka sig mellan rödfeta sommarlår på grönbete från registermappar och överhettade kretskort. Till och med min skärm flämtar och blinkar disco av syrebrist. Hårdvaran brummar i kapp med mina öron och det är svårt att veta hur man ska sitta, med röven i solen som sagt eller utan. Saker att komma ihåg: genomför nån form av tandblekning samt glöm inte rean på gråa t-shirts i svettnyans.