Visdomen, bara så där

Fick lite hopp om världen idag mellan Odenplan och Rådmansgatan. En liten kille, sju?, och hans föräldrar satt i fyrsätet bredvid. Lillkillen pratade om sina framtida barn (alltså jeez, när jag var sju slet jag huvudet av en docka och sen fick jag aldrig fler) och hans pappa frågade vilka egenskaper han ville att hans kids skulle ha. "Samma som jag" svarade killen. Sen log han med hela ansiktet och sa "lego". "För alla i min klass gillar lego". Hans mamma frågade om tjejerna också gillade lego och det var just precis exakt då som mitt hjärta av flinta smälte ihop. "Det finns inga tjejlekar och killekar" sa han och bara log. "Tjejerna kan väl också gilla lego!" Gud alltså, kärleken. Funderade på att kidnappa det där barnet där och då.