Hitta på en egen rubrik

Så sitter man en söndagkväll och lusläser internet på information om akut leukemi, vårens nya klänningskollektioner och om det egentligen ska vara konjak eller cointreau i en riktigt äkta tiramisu. K är sjuk. Jag försöker förhålla mig och tror att det bästa är att förhålla sig som det faller sig, dvs ledsen när man är ledsen och humoristiskt när det känns bättre. Givetvis finns inget roligt i situationen men man måste ju ha en hållning. Jag fick tyvärr inte krama henne pga infektionsrisken men snart är hon lite bättre och då ska jag krama inälvorna ur henne, fast försiktigt. Hon får dunderbehandling deluxe. Vi kör pyrolysprogrammet på vår ugn. Livet. Det luktar bränt i hela lägenheten (som nåja, mest består av ett stort rum) medan det senaste halvårets middagar förkolnas där inne. Absurdt nog funderar jag på om några gamla smulor som tillagats med K är med i skrapet. Klänningarna då. Jo men jag tänker mig något färgglatt men det håller inte mina favoritdesigners med om. Det är svart och grått och elfenbensvitt för hela slanten. Du behöver väl inte vara helsvart, försökte mamma trevande. Jag såg oron i hennes ansikte, hon vet jag blir galen. Men jag håller med henne i detta. Jag ska inte vara helsvart. Jag vill kunna se skillnad på våra bröllopsbilder och begravningsbilder. Nu måste jag faktiskt ta av mig en skjorta här i pyrolyshettan, hua! Så där ja, vars var jag. Eller jag kanske var klar. Jag önskar att jag hade nåt intelligent att säga men det är blankt. Min sambo hytter just med näven åt tv:n och tycker att boendeparkering kunde kosta tvåhundratusen kr, minst. Vi hatar på bilarna som vanligt. Nu måste han också gå och sätta sig med ryggen mot tv:n när jag kollar på solsidan och han inte klarar av det pga skammen. Livet, en söndagkväll.