lördag, september 03, 2011

Men BARNEN

Äktenskapsdebatt, skilsmässodebatt. Stackars alla normer som blir förtryckta från alla möjliga håll och kanter. Jag tycker inte att man bör gifta sig om man inte verkligen tror att man själv och ens partner gillar varandra, grundligt och ärligt. Jag tycker inte heller att man ska gifta sig om man tror att en skilsmässa skulle ta död på en. Det vi pratade mest om innan i gifte oss var det faktum att vi inte längre "bara kan göra slut" om vi av någon anledning börjar må dåligt i förhållandet. Då räcker inte fysisk separation utan vi måste också blanda in juridik. Jag vill inte skiljas, jag hoppas att jag aldrig vill det, men jag hade aldrig gift mig om möjligheten till skilsmässa inte fanns. Att barn kan fara illa vid skilsmässa är ju uppenbart, men att som barn tvingas leva i ett äktenskap mellan två föräldrar som hatar på varandra... tveksamt om det är bättre. Var och en måste få ha sin definition av vad ansträngning enough innebär. Jag tror inte, om än jag saknar statistik, att väldigt många gifta föräldrar skiljer sig bara så där, utan eftertanke. Utan att ha försökt, inte minst för barnens skull. Om skilsmässa inte ansågs vara undantaget och misslyckandet kanske fler barn kunde se att de skilsmässor som faktiskt genomförs inte behöver vara en katastrof. Vi jämför vår situation med andra och om normen hela tiden förväntas vara barnfamiljen är det klart att barn som upplever sig vara utanför normen blir olyckliga. I övrigt undrar jag hur mycket man ska offra för sina barn. och vad det i sin tur leder till. Ska man offra sin egen lycka, när det kanske finns alternativ? Ska man ge upp allt och bita ihop och bli gammal och bitter och sura ihop på sina sen vuxna barn för att man höll ihop för deras skull men inte fan visar de någon tacksamhet i alla fall? Eller? Jag tror att många föräldrar skulle göra precis ALLT för sina barn, i brist på alternativ. Slänga sig framför en bil, ta en kula, donera lungor och njurar och benmärg. Men när det finns rimliga alternativ, som inte skulle behöva bli blodiga om vi kunde tala om dem som icketabu? Att anstränga sig för sina barn kan också tolkas som att man anstränger sig för att genomföra en skilsmässa med barn så juste och lugnt som möjligt, med bra stöd och hjälpfunktioner och utan att bli kritiserad för att man offrar sina ungar för sin egen skull.

4 kommentarer:

Anonymous den rabiata orakade flat-feministen fanny sa...

Jag tycker inte att man ska offra sin egen lycka för sina bar. Men någonstans måste man ju när man skaffar barn inse att man måste offra saker för dem. Jag anser dock inte att man ska ta för mycket hänsyn till barnen när det gäller skilsmässa, ingen ska leva med en person de inte vill leva med för ngn annans skull. Sen ska man såklart sköta skilsmässan snyggt och inte bråka för mycket och lösa det på ett sätt som passar för barnen.

9/03/2011 6:54 em  
Anonymous Ingela sa...

Helt enig m dig! En skilsmässa är nog alltid jobbig i viss mån men den kan nog också ge possitiva effekter som kan väga upp allt det "dåliga" som fanns i förhållandet innan. Svårt dock...

9/05/2011 11:03 fm  
Anonymous chris sa...

Tack för kommentarerna! <3

9/06/2011 8:58 fm  
Anonymous TestKing sa...

I don’t entirely agree with every point in this post, but find it very interesting. Will bookmark for future reference.

3/29/2012 12:51 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida