Blame it on the Björne
Jag läste igen lite hos Glitterfittorna och fick en plötslig minnesflash. Jag kände precis så där som barn! Jag hatade vinjetten till Björnes magasin. Jag hatade de flesta små filmsnuttar som visades. Jag hatade Björne. Jag ville egentligen bara se om det var Pingu, så jag mutade ljudet och hoppades varje gång att det var rätt dag för Pingu. Jag hatade serien om Rädda Joppe, död eller levande. Kommer ni ihåg? Det handlade om en liten kille som var dum som ett spån och lyckades tappa bort sitt gosedjur HELA tiden. Fy fan alltså, jag föraktade den där ungen så mycket. Det var över huvud taget svårt att gilla barnprogram som innehöll levande barn (otecknat alltså) eftersom så många av dem verkade så korkade. Jag älskade däremot Saltkråkan och Transformers, Heman och Starzinger. Det var inget blask liksom. Där fanns problem och utmaningar och intelligenta uppfinningar och lite vanlig hederlig ilska. Jag minns böckerna också, som man tvingades igenom. Jag älskade Tove Jansson men hade nästan ingenting till övers för Astrid Lindgren (ja men skjut mig då). Vet inte vad det var med Lindgren men det var så himla mycket hittepå på ett sätt som jag inte trodde på, medan Tove Janssons figurer ju var uppenbart påhittade och därför gick helt fint att godkänna. Hon försökte inte lura mig men de där Tommy och Annika ville man ju bara klå upp pga var så himla fega? Jag kände mig ofta liksom fördummad av de barnprogram och -böcker som fanns att tillgå. Att känna mig fördummad och dum är än idag en av de värsta känslorna jag vet. Jag kan inte slå dem ifrån mig. Jag tror att det är Björnes fel, god damn.
3 kommentarer:
Även jag hatade de genompräktiga Tommy och Annika när jag var liten. Och Pippi var bara kul ett tag, sen blev även hennes flåshurtighet för mycket. Astrid Lindgren är rätt överskattad, tycker jag - och då har jag ändå läst i stort sett allt vad hon har skrivit. Barbro Lindgren, däremot. Hon är ett sånt geni, inte minst i böckerna om Sparvel. Men all dubbad Disneyskit med kaninröster och usla dubbningsöversättningar från Eurotroll får mig att vilja kasta ut teven. Det enda som bräcker det eländet är Barbie-filmer.
Barbro Lindgren! Jag har träffat henne en gång. Jag gick i trean (?) och hon läste högt för oss på biblioteket. Jag bad att få hennes autograf på en bit papper som jag sen målade blommor på och nålade upp på min anslagstavla ovanför skrivbordet på mitt rum.
Don't blame it on the sunshine
Don't blame it on the moonlight
Don't blame it on the good times
Blame it on the Björne
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida