fredag, januari 20, 2006

Liten men oengagerad recension

Häromdagen brukades spaden flitigt i mitt modesta hushåll och nu är det dags att använda sågen. Tiger Lou's spelning på [hg] igår imponerade föga. Jag får erkänna att jag inte är deras största fan men jag hade åtminstone förväntat mig en trevlig timme med livemusik. Det var onyanserat högt och hårt, sången låg alldeles för lågt och om inte publiken hade applåderat mellan låtarna hade jag inte lagt märke till låtbytet. Hur som helst hade jag trevligt på alla andra plan än det musikaliska och fick till och med tillfälle att prata journalistik med trevlig bekant. Nu verkar det nästan som att Serena har kastat in handduken mot Hantuchova. Vad är det som händer. Mintgrönt förresten, hamnar på samma lista som aprikosfärgat och laxrosa. Världshistoriens äckligaste färger tillika engelsmännens favoritditon. Jag tror att alla gardiner och överkast i hela Storbritannien är i någon av de tre kulörerna.

2 kommentarer:

Blogger eff sa...

Så det gjorde inget att jag skippade Tiger Lou, alltså. Det känns tryggt. Serena Maneesh nästa vecka känns lite lockande, mest för sångarens mustasch skull...

Kasta in babyblå i din färgekvation och det borde fungera utmärkt som kräkmedel. De brukar ju säga att england är (ö)känt för sin smak, sina kvinnor och sin matkultur.

1/20/2006 11:16 em  
Anonymous Anonym sa...

Hej, historia! Jag var ju på den spelningen. Ljudet var högt och uselt, som ofta på "john doe". När det bara var den ensamme snubben med gitarr, dränkte bassträngarna diskant och sång. Vilken ton han än slog an på de feta strängarna, lät det "BWWWFFFZZT" och glasen stod och hoppade på disken i drinkbaren.

12/01/2012 4:45 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida