Dialog scen åtta (runt middagsbordet), tagning ett, utan scenbeskrivn.

Det var en afton i början av februari. Honungsrost låg i skålar och rimfrost på fönstren. Mormor var lika elegant som någonsin och morfar klädd i rutigt. Vi började på Thomas Manns Buddenbrooks och passerade via gångstavar och hemväveri till mitt tidigare tema drömmar:

-Jag drömde att jag blev knuffad ner i strömmen och virvlarna som stormade där i, sa mormor.

-Ja visst stormade det i Sinai, visst gjorde det det, sa morfar.

-Å det betydde visst något det där, för jag föll raklång, fast Freud var mig en idiot, det var så sant.

-När jag var liten drömde jag att jag blev uppäten av en drake och sen utbajsad, sa mamma.

-Narkotiska drömmar är de färggladaste.

-Färggladaste, pyttsan.

-Vad har du färgat, hustru?

-Bekymra dig inte om det du, lille. Min frisör är från Iran och det är den bästa jag har haft.

-Och i Sinai köpte jag kaméer i öknen.

-Sen sa jag till Eva, att lilla Vickan borde ha en kamé, och den var ju ovärdelig den därna.

-Å soppsleven också.

-Sloppsleven?

-Som smeden hade gjort, han med puttisen utanför stadshuset.

-Nänänä, du köpte inga kaméer i öknen, det tror du bara. Den kom från min mormor. Men de lyfte bort hela burspråket och sen fick vi gå för att få det värderat.

-Balkongdörren, var det.

-Nänänä, det var en ruta i burspråket, och de stal både soppsleven och kamén.

-Kamel? Ja de finns i Sinai. De ville köpa mina döttrar för en herrans massa kameler.

-Det gick förstås inte att värdera allt de stal, fast jag fick en hel karta på silverskedar att jämföra med...

-Den där Batra, är han rolig han?

-Jamen han e ju för rolig!

-När man går upp på scen sådär ensam, inte är man rolig då.

-Alla har olika tycke. Vi till exempel (viftandes) har världens olikaste humor, du och jag.

-Du har ju ingen humor, hustru.

-Joho, se! Tss.

-Den där morbror Åke, han mästrade mig också, minsann.

Osv osv. Sen drack vi Rémy Martin ur spagettistrån (se tidigare inlägg) och det smakade så mycket bättre än utan, och tårtan hade inte hembakats men var både söt och chokladig och hamnade över hela duken runt morfar, men det gjorde inget, för där plaskade redan ett glas rött. Det var en afton i början av februari, som sagt. I vuxna människors sällskap.