Om att vara två
Jag, från sängen (röda mattan):
Baby, du är jättefin i det håret. Ha det så.
Holmskan framför spegeln:
Nä det går inte. Men jag gillar den här tröjan.
Jag:
Ja, verkligen fin. Varifrån?
Holmskan:
Bye bye love, ses ikväll.
Gud jag saknar att vara sambo. Snart fyra år sen.
Baby, du är jättefin i det håret. Ha det så.
Holmskan framför spegeln:
Nä det går inte. Men jag gillar den här tröjan.
Jag:
Ja, verkligen fin. Varifrån?
Holmskan:
Bye bye love, ses ikväll.
Gud jag saknar att vara sambo. Snart fyra år sen.
upplagd av Chris
09:07
28 kommentarer:
Visst är det nåt visst med det.
När vill du få kaffet serverat då?
Sambo ja... Jag är nog kroniskt singel.
kruxet är som följer (efter noga genomgången analys med sistaårs psykologistudent igår, så det måste vara korrekt): man söker bekräftan och någon som beundrar en, men i sekunden han gör det slutar man att vara intresserad eftersom han uppenbarligen är väck. asså, den som är intresserad av mig måste vara lite förvirrad liksom. självkänsla, jomenvisst. dessutom tråkar folk ut mig. ingen kan mäta sig med mina vänner, so why bother? helt enkelt vill jag ha någon som är lite småneurotisk in a good way, och spretar lika mycket som jag. fort ska det gå, men djupt som en brunn också.
men vill inte alla det...
Kanske är det på det viset. jag väljer dock att inta en lite mer romantisk hållning till kärlekheten och tvåsamheten.
Go with the flow. Kör så länge det känns bra. Lita på dig själv. Typ. Lite kosmiskt så där. Verkligen vill inte analysera sönder kärleken (även om det är lockande).
baby, romance is dead.
Sambo ja...
För mig har det funkat finfint med snabba puckar och djupa brunnar. Uppskattningen icke att förglömma. Sexet likaså.
Trodde jag var en ensamvarg men inser att jag är en sällskapssjuk ensamvarg med en hunger för kärlek.
*S*
och nej, jag leker inte sex and the city-bitter.
Baby, it´s not dead 'til you kill it.
äsch. asså, som jag ser det: behövs romantik är det för att dölja saknaden av äkta känslor. översvallande gester, choklad, skit. romantik är morgonkaffe på balfyllan, sluddrig diskussion om sartre och kanske varsin tidningsdel.
Fan, Chris, nu är du sådär konventionell igen. Definiera din egen romantik då, lite som du gjorde nyss. Och kör på det. Jag blir less på allt "romance is dead". På riktigt, alltså.
Romantik är väl bara ett annat ord för kärlek? Och är kärleken död, ja då är det ju illa.
För fan...
fan f, sluta hustla mig, okej? låt mig få sura här med min truliga underläpp och självgoda attityd. kärlek, det måste vara kärlek. bah.
puss.
Nä, tänker jag inte.
Så det så.
Jag menade inte att trodde på romantiken utan att jag hade en mer romantisk syn på saken.
Romantik för mig handlar inte heller om choklad eller översvallande gester utan att hitta de sätt som din partner tycker om att bli älskad på. De allra flesta vill bli älskade, honey.
Att det sedan finns många som går igång på choklad och gestlinjen har gjort att romantik i det närmaste blivit synonymt med just tända ljus och linneservetter.
linneservietter, åh! det är fint.
f för fan, jag ska klå upp dig nästa vecka.
Bring it on, toots.
tss. filmkvällen lär inledas med slagsmål. bunkra med antiseptiskt och bomullspads, ditt högra ögonbryn kommer att behöva det.
Ja du, det är ju kul att du fortfarande har din fantasi kvar... Jag spelar fult och använder hela min kunskap av wrestling moves jag lärt mig under många års träning. Häromdagen gav några amerikanska polare mig wrestlernamnet The Killer Kokonut och jag lovar att den inledande bodyslam du kommer åka på tar luften ur dig. Så avslutar jag med The Kongo Krackdown, mitt signature move.
Ta med näsdukar. Förnedringen lär orsaka tårar.
Så du triggade lite på linneservetterna... (med gammelsvensk stavning och allt). Det var alltså i chokladen problemet låg och inte själva uppvaktandet.
uppvaktande är läskigt men jag tycker att det är viktigt att kunna föra sig. semiparanoid, du anar inte graden av "precis" där.
f, gråta, moi? tillåt mig småle. jag gråter bara offentligt vid odenplan, annars får det vara.
Allvarligt så är vi väl alla lite paranoida. Det hör väl till...
Jag hade bra lust att skriva kvasiparanoid från början eftersom det ordet är ÄNNU roligare. Men i ditt fall är det nog semiparanoia som gäller ;o)
uhum. semi, det är jag. semineurotisk, semistressad, semiambivalent, semijävlahungrig.
banan?
Jag håller på dig Christina. Romantiken är död.
Då tar jag på mig rollen som kvasi. Kvasiintellektuell, kvasilugn, kvasiexpert med kvasiförklaringar.
Jag saknar det inte.
Det bara finns inte.
Så sjukt demoraliserande.
Jag saknar det verkligen också. Var ännu längre sen för mig som jag var sambo.
Är man sambo om man bor med en tjej (som man inte kände sen innan, men bara är kompisar) eller är det det som kallas kollektiv (fast man bara är två personer?).
Sambo med en flickvän låter dock otroligt påfrestande. Det är skönt med space.
Och ja romnace är lite halvdött.
Jag vet inte hur samboskap känns allt.
I win.
Romantiken finns
Kärleken finns
liksom choklad, servetter och en helvetes massa levande ljus.
Det är inte där problemet ligger.
Det är alla rädslor som fuckar upp allt.
Så skit i o vara rädd
Tänd de levande ljusen och älska för allt vad tygen håller.
...för vad mer har vi att hämta av livet?
Våga släpp taget...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida