Oro

Klockan fyra, slår upp ögonen, segar upp dem. Jag undrar varför jag har vaknat mitt i natten, för det verkar vara mitt i, och var jag är. Jag är kissnödig, främst. Det snurrar i huvudet när jag tassar över parketten, hör det bekanta knaket när jag kliver på badrumströskeln. Människan i spegeln där inne ser sannerligen inte pigg ut. Hon har gråa ringar under ögonen och vita kinder. Sen kan jag inte sova. Klockan tickar kvart över, halv fem, kvart i och jag somnar inte om. En del verkar ha förmågan att leva en timme framåt men jag lever en månad framåt. Strax bakom mitt högra öra sitter det en liten gubbe som för anteckningar. Inatt läste han upp dem högt, allt det jag måste göra. Som bakgrundsbrus spelas samvetet upp, hinner inte, vill inte, måste måste måste. Måste måste måste. Jag måste klara mina tentamina. Jag måste plugga mer. Jag måste vara glad. Jag måste göra mig lycklig. Jag måste åka hit, dit, upp, ner, vattna de satans blommorna. Och jag har inte ens några! Jag vet inte hur jag ska försörja mig i höst.

Efter måste kommer borde. Borde borde borde. Borde maila x, borde träffa y. Borde prata med z. Borde också skriva klart, skriva på, skriva ut. Borde verkligen somna om. Borde för i helvete inte oroa mig över saker mitt i natten när hela jävla världen sover och jag inget tjänar på att mala.

Den lilla gubben stenograferar vidare, i hundra kilometer i timmen.