måndag, april 17, 2006

Ursprung del 2

Mammas föräldrar är två spännande varelser som gjort varandra olyckliga i hela sina liv. Inte ens deras egna barn förstår varför de inte skiljde sig för femtio år sen. Det är passion, gräl, eld och intelligens i en explosiv röra och trots alla fighter som utspelat sig, alla slag, alla fåror, finns där kärlek innerst inne. Sådan ovanlig innerlig kärlek, som jag måste få tro på.

När vi barnbarn var yngre hade mormor och morfar fortfarande ork och gnistorna kunde ännu tända majbrasor. Nu är det mer avmätt men hetskt på varsin kant. Och de tilllåter varandra. Bränslet till all deras passion måste finnas i den sortens liv de har levt. Dekadens och akademiker, jägare och nittonhundrasjutton års män. När de seglade ut på västkusten för ett par år sedan hissade de flagg. Vi använder inte kondom. Vi dog av skratt. Mormor öste ut krabborna på bryggan och kokte dem levande. Mormor, som kan berätta om när hennes far hindrade Isaac Grünewald och Ex:et från att slå ihjäl varandra utanför Fredsgatan. Som spelade teater med Vilgot Sjöman och finns fotad på råkopior som avslöjar den vackraste kvinnan jag har sett. Morfar hjälpte henne med skidorna i fjällen och sen var han förälskad. Sa han. Mormor hävdade att grabbarna spelade poker om henne och Barbro.

Mormor och morfar. Som har förlorat ett barn och slängt storslagna fester. Som bullrar och älskar och dricker champagne. Som fascinerar, skrämmer, lockar och helt enkelt inte går att begripa sig på. Som har knallröd dunkappa och fjäder i hatten. Mormor gav mig nätstrumpbyxor en gång. När man är arton får man lov att vara lite sexig. Jag fick ta det med ro.

Jag älskar dem. Jag vill inte bli som dem men kanske uppleva delar av deras liv. Mitt temperament är från mormor men inte min näsa. Den är judisk, men det fick man inte säga för då blev gammelmormor Tora svart i synen. Av henne har jag bara svaga minnen.

Det är svårt att beskriva människor i ens närhet. Om jag lyckas knåpa ihop en längre novell någon gång ska den definitivt handla om mormor och morfars sorgsna men eldiga historia. Om jag kan göra den rättvisa. Det finns så mycket att man skulle kunna säga.

5 kommentarer:

Blogger Kaptenen sa...

Ser verkligen fram emot deras eldiga historia. Folk som inte är som alla andra ger mig hopp om framtiden.

4/17/2006 12:40 em  
Anonymous Anonym sa...

Jag blev alldeles glad av att läsa om dina morföräldrar - de verkar jättehäftiga. Hellre upp och ner än jämngrå sörja! Och hellre storm och passion än att vara livslångt kuvad; "Knyttet, du är feminist va? Jo, jag har förstått det". Byt feminist mot nazist, satanist eller vad ni vill och ni har tonen i frågan… myntat av en anmoder som mer än någon annan skulle behöva lite feminism i sitt liv.

4/17/2006 4:17 em  
Blogger Chris sa...

men baby, herre! var som du är, för guds skull.

jag är så religiös nu för tiden.

4/17/2006 10:12 em  
Blogger Urologen sa...

Det låter som en skitbra novell. Skriv den.

4/18/2006 11:03 fm  
Blogger mattiasg sa...

damn tjejen va du skriver bra!
det är fan precis detta man skall ha bloggvärlden till, att få ord sammansatta på nya enastående sätt rakt upp på skärmen o rakt in i hjärtat.

4/18/2006 2:11 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida