Makten är allas

Så, vad gör jag med makten? Jag wokar broccoli. Jag bestämmer också, ofta, vilken hårfärg jag ska ha. Om jag inte hade slarvat bort batteriladdaren till digitalkameran hade jag lagt upp en bild på den nya. Det känns lite oinspirerat att vara här. Mitt liv pågår i en annan stad medan jag utelämnad får ringa och checka av vad som händer ibland. Hallå, vad har hon gjort nu? Jaså? Alla borde bestämma mer i sitt eget liv. Fick ett långt brev, handskrivet du milde, från Sundsvall. Hon får mig alltid att tänka. Planen ser ut som följer:

Bli lycklig.

Som det känns i huvudet just nu torde en inte alltför vansinnig plan lyda:

Plugga klart i stadigt tempo sin panik. Försöka att inse att mina kvaliteter inte kommer till sin fulla rätt inom det område jag utan vidare eftertanke valde för ett par år sen men att jag fortfarande besitter dem, trots allt. Sen vill jag, med examen i hand och en smula mer kick ass-självförtroende, söka de jobb jag verkligen vill ha. De kommer inte ha något med mina studier att göra. Jag önskar att jag hade varit tjugofem i huvudet när jag var arton. På ett sätt. Jag vill att vägen ska vara det lyckliga. Jag kommer aldrig att nå fram ändå. Kanske, att det är just det som är tjusningen. De ringare mönsterdetaljerna skulle kunna vara att tagga ner på diverse områden. Bara låta gå. Göra som Shirley säger. (Jag kommer att sörja dig finaste, rosor, rosor.) Jag är för jävla allvarlig.

Wokad broccoli är mycket gott.

Jag missar redaktionsmötet idag. Tänk bort stress, tänk bort. Tänk värmedyna och middag med Knyttet. Tänk brinnande björkpollen. Tänk rara J som skickade Her Space Holiday. Har lyssnat på hans The Young Machines oavbrutet sen dess. Tänk första juli första juli första juli. Tänk om en vecka och hälsa på Berlinskan med Holmskan. Tänk på något annat. En idé kunde vara att sluta läsa folks essays och inte bli så här kollrig. Men tänk, jag är glad här i solen. Tänk på det.