Som tårarna bränner bakom ögonlocken bränner söndagssolen i min bok, sönder bokstäverna i orden som bildar meningar som bildar mening. Ett telefonsamtal utan innebörd blir till salt i korsordet och det är strömavbrott på arbetet som var det viktigaste idag, som var idag. Nu är det redan nerklottrat på sidorna utan att något mer blivit utrett mellan krumelurerna som borde börja ta form någon gång, så att jag kunde tyda dem. Jag vet inte vad jag saknar, vad jag gör, vad jag gör åt det, vem som vill ta emot fastän alla finns där. Det är en sådan ful ful dag en sådan ful ful längtan ett sådant fult fult missnöje med skalbaggarna i gräset och disken i köket, myrorna i själen. Nu är det paus.