Som tårarna bränner bakom ögonlocken bränner söndagssolen i min bok, sönder bokstäverna i orden som bildar meningar som bildar mening. Ett telefonsamtal utan innebörd blir till salt i korsordet och det är strömavbrott på arbetet som var det viktigaste idag, som var idag. Nu är det redan nerklottrat på sidorna utan att något mer blivit utrett mellan krumelurerna som borde börja ta form någon gång, så att jag kunde tyda dem. Jag vet inte vad jag saknar, vad jag gör, vad jag gör åt det, vem som vill ta emot fastän alla finns där. Det är en sådan ful ful dag en sådan ful ful längtan ett sådant fult fult missnöje med skalbaggarna i gräset och disken i köket, myrorna i själen. Nu är det paus.
8 kommentarer:
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Jag registrerar att vi nu har passerat 1 Juli.
Fula dagar kan tydligen bli vackra ord i alla fall.
Gumman, hur är det fatt? Jag läser och tänker på dig även om jag aldrig orkar skriva något hos mig själv, vill hellre vara ute och vila och vara med alla sommarvänner.
Ska vi fika någon dag? Är ledig i två veckor nu - ångest-skönt. Kommer helt klart fara till stora staden någon gång under dessa två.
Vi kan ju höras via mail om inte annat, kollar den oftare - jobbar på iaf varannan dag.
Ta hand om dig.
Kram påre.
Min förbannade jävla mobil dog idag pga taskigt batteri, annars hade jag haft mentalt upplyftande idéer för dig idag. Sorry, men du vet att jag kommer tillbaka!
P&K/PK
*kram*
Ahhh svårmodet...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida