orkar inte skriva m stora bokstäver

kom hem imorse men inte till jobbet. det var något av en flight from hell, resan från oslo, eller snarare entire morning gone Wrong. till en början var det inte kul att lämna Sovande Varm Människa Jag Håller Av klockan 04.55, men just det var iofs väntat och en del av dealen. den ursprungliga dealen. promenaden ner till jernbanetorget gick också efter ursprungsplanen och efter tre minuters travande fram och tillbaka väl inne på station hittade jag ner på rätt spår (jag är så sjukt förvirrad så det är inte sant ibland). inget kaffe.

klev av flytoget på gardermoen och ja, vad ska jag säg. kaos. k a o s. hundar och väskor och handsfrees och sol-jävla-turister med lanzarote i blicken och plastpåsar för schampoo, överallt dessa återförslutningsbara plastetuier i högar, på hyllor i travar på golvet och folks totala sinnesförvirring inför vad som borde gå där i och vad som eventuellt kunde tänkas stanna kvar i handbagaget. ompackning hullerombuller överallt, fler barn hundar turister mobiltelefoner folks packning uppochner och magknip. jag vet ju om det, klarar inte av att stiga upp och gå och lägga mig i otakt. en mycket argsint svenska i check in-kön före mig, gud vet varför. inget kaffe än. alla var stressade. givetvis dög inte min röda mascara till att åka utanför den lilla plastpåsen och mina hänglsen pep. alla underkläder utspridda över hela bänken i rostfritt stål, mobilladdaren som ett långt spagettistrå i näven på securitykillen, förmaningar på obegriplig grötnorska om att röda mascaror skall, SKALL, fraktas i genomskinliga plastpåsar. ojoj, hur kunde jag glömma, ska aldrig hända igen, såklart. (underdånigast din jävel, som hade mage att vara skrattig och trevlig mot mig mitt i allt strul, eländige gladtott till att fördärva mitt humör.) inget kaffe.

vidare genom femhundratusen människors plågade stressade trötta glåmiga ansikten med ompackade väskor. fler som fått sina fiskar varma angående ditten eller datten, troligtivis nagellacket eller endera som tydligen också räknades som flytande, eller varför inte bebins nappflaska, ajaj, små barn paketeras med fördel i genomskinlig plast eller checkas in, vet hut resenärer! i fortsatt rysk anda anno 1985 tog sedan boardingen trehundra år eller så, och ingens biljett verkade vara korrekt. planet lyfte alldeles för sent och kvinnan bredvid mig blev påtagligt irriterad över att jag måste sätta mig i mitten, innanför henne, trots att planet bestod av enbart lediga mittenplatser (vad är det med folks logistiksinne?). flygresor är i övrigt kul om man vore ett boskap men jag är ingen ko. (kanske ett nöt.)

på arlanda gick, aber selbstverständig, inte expressen. "spänningslöst" ekade rösten i högtalaren och där stod vi, anlända från oslo köpenhamn huttenbuttenbu och frös våra ändalykter av oss i fyrtiofem minuter innan någon klipsk blue collar* lyckades "slå på spänningen" igen. när det första tåget rann in på perrongen blev det givetvis knökfullt på tre röda och lilla jag kände mig så fruktansvärt liten och magontig och står står står, redan försenad till möte och under alla omständigheter absolut syndas om i hela världen. inget kaffe.

på centralen gick inte röda.

så jag ringde min chef och sa tack, men nej tack. det blir inte så idag att jag står en minut, en m i n u t, längre. hon är rar, min chef. nu är jag således hemma, har gjort kaffe och har inte längre ont i magen mer än uthärdligt. katterna ligger i mitt knä. nu blir det inget mer flygande på ett tag, tack gud, för jag är inte skapt till det här vanvettet trots att jag inte vet hur jag skulle leva utan. uppåt, framåt kamrater!

klart slut från partiordföranden.

*menat med största vördnad och på intet sätt ironiserande.