Trött hungrig längtar

Är på FRUKTAT dåligt humör efter att ha ägnat trehundra timmar totalt ge-jävla-päckt i tunnelbanan bara för att få ägna cirka femhundra timmar till på FULLSTÄNDIGT överfulla och skadligt djupfrysta Ropsten för att ta banan sista sträckan hem. Håret i istappar under baskern och tårna som arktisk potatis i mina i övrigt sjukt snygga men dock ej lämpade bruna stövlar från förra säsongen. Busstrafiken i hela länet är inställd pga väglaget. HALLÅ? VI BOR I STOCKHOLM DET BLIR SNÖ HÄR VARJE VINTER ERA JÄVLAR! Spårtrafiken klarar inte av blöta löv. Ett blött löv är typ en liten sladdrig naturbit och därför står sl still. Det är tamigfan helt otroligt.

Okej, men nu ska det bli ändring på humöret. Säg den ilska och vanmakt som inte lite Douglas Unger kan råda bot på, speciellt som jag råkar veta att skivan är köpt direkt ur handen på Carl-Johan Vallgren. Snömos, jo jag tackar.

(Det gick i alla fall bättre på gymet idag.)