Tre brutna tår

Så, stannar mitt på Lidingöbron med cykeln (nymekad hos O utanför hans nya lägenhet på snobbmalmen) och snorar i motblåsten. Det är jävligt blåsigt. Tänker på vad hon sa, som läste min text och rotar efter näsdukar i cykelkorgen. Du glimrar till ibland, då är det mer rock'n'roll än duktig och då är det som bäst. Det finns svärord jag aldrig vågar använda. När min näsa är mer eller mindre tom på det mesta trampar jag vidare mot förvaltningen av detta. Lösryckta fraser surrar runt mina öron, jag får inte glömma dem. Ilskan och vemodet och de små små orden med ironiska undertoner får jag inte glömma. Pappersdinosaurierna på lågstadiet. Nu är det så här, att jag måste förmedla något som jag inte tror att jag själv har men vet att jag ser hos andra. Det är sjukt frustrerande. Dock fick jag en nål i örat idag som hjälp mot just detta och hädanefter går allt enligt planen.

Well. I miss you.