tisdag, juni 19, 2007

Tystnar

Del III klass-stafetten:

Finns klass för att vi talar om den eller talar vi om klass för att den finns? Med en fot, eller kanske fortfarande båda, i medelklassmyllan och hjärtat någonstans till vänster känns det synnerligen förvirrande för mig att tala om klass. Jag vet inte om jag ens får tala om klass. Jag har aldrig känt att jag tillhör en, vilket jag så här på ålderns höst starkt misstänker har att göra med hela medelgrejen. Medel, mellan, lagom, ingentingsallsklassen. Inga vassa kanter-klassen. Från utsidan, eller någon annans insida, betecknar uddlösheten inte alltför sällan feghet. Gör nåt då, ni som har det bra, reagera! Och man reagerar och skäms, för att man inte reagerar mer, för medel i medelklassen handlar ju inte om mittemellan, utan om redskap. Vi fick medlen som heter kärlek, trygghet, stöd och uppmuntran, lärde oss att vi var bra (nåväl det slinter ibland och folk far illa överallt) och att man kan lita på världen. Vi fick medlen att skaffa oss medel. Medelvärlden är tillförlitlig och tryggheten kommer inte enbart från redan ekonomiskt goda förutsättningar utan från den uppfattning om verkligheten som detta skapar. Höna-ägg? Men redskapen ger oss också insikter och insikter är, om än tillförlitliga, inte alltid angenäma. Jag fick redskapen att inse att jag inte inser allt. Det finns människor som lider, på min bekostnad. För detta skäms jag men jag ändå inte ändra på i vilken jord jag föddes. Jag kan försöka ändra systemet men inte sluta att vara en del av det under tiden. Och hela samtalet om klass gör mig förlägen, förvirrad, skamsen och frustrerad, men jag tror inte att klassen försvinner för att samtalet tystnar.

16 kommentarer:

Blogger .m. sa...

Jag vet att det är en fullständigt irrelavant kommentar i sammanhanget och kommer ta fokuset från den riktiga frågan men Chris

"så här på ålderns höst"??

När blev du pensionär?

6/19/2007 10:51 fm  
Blogger Christina sa...

om du hukar dig lite kanske du undgår att få ironimissilen i huvudet.

darlin'.

6/19/2007 10:56 fm  
Anonymous moisthlm sa...

Nja, jag är ändå osäker på det där. Jag kan inte övertygas om att kärlek, trygghet, stöd och uppmuntran har med klass att göra. Snarare är det väl så att föräldrar ofta uppmuntrar sina barn att bli ungefär som de (föräldrarna) är. Allt som inte passar in i mallen blir lite olustigt och farligt. Akademikerföräldrar och inte plugga? Farligt! Arbetarföräldrar och plugga? Vem tror du att du är?

Det är ju hela tiden vi själva som bekräftar och upprätthåller de strukturer vi inte trivs med. Rutorna gör oss trygga, samtidigt som de låser in oss. "Den svenska modellen" försöker skapa förutsättningar för alla att få kärlek, trygghet, stöd och uppmuntran från samhället snarare än familjen (vilket väl går så där, kan man konstatera). Ett tydligt resultat är ju hur som helst den ständigt växande medelklassen. Och passar man bara in i den stora rutan ”lagom” funkar allt ganska bra. Förutsättningarna att passa in blir också större när rutan är större. Problemet är ju så klart att allt som sticker utanför lagomrutan blir otroligt olustigt och skrämmande. Bäst alltså att låtsas som att det inte finns.

6/19/2007 10:59 fm  
Blogger Christina sa...

som jag skrev hos dig också så är jag ute och far efter en omdefinition av vad som är klass, över och under och medel. om man har fått alla de där substantiven jag skrev med sig från sin barndom, borde man inte säg man tillhör överklass då? om man har fått fördelen vara en människa som mår bra. det verkar vara få förunnat idag. ekonomi är givetvis en faktor, en stor. jag håller med dig om att klassbegreppet inte är något statiskt utan omskapas för varje generation, kanske i varje familj och samhällskonstruktion och med tiden.

6/19/2007 11:21 fm  
Anonymous moisthlm sa...

Nja, jag vet inte om det har så mycket att göra med "klass" som välmående. Må bra eller dåligt kan man ju göra oberoende av var i samhället man befinner sig. Det intressanta är väl egentligen var man är i relation till var mad vill vara, och om det är något strukturellt som står ivägen för att man ska kunna nå sina mål.

6/19/2007 11:46 fm  
Blogger Christina sa...

det bör vara lättare nå sina mål med självförtroende och trygghet. nota bene: jag bortser inte från ekonomiska förutsättningar som strukturella hinder. det är uppenbart så. men vill man helst komma från sämre ekonomisk bakgrund och må bra än från rikemanshem och må pyton?

6/19/2007 11:52 fm  
Anonymous moisthlm sa...

Absolut. Dessutom finns det ju inget som säger att ekonomiska motiv nödvändigtvis måste vara det som driver en människa. Där tror jag att vi alla är olika.

Just begreppet klass kopplar jag dock mest till just ekonomi och strukturer. Men det är ju en smaksak.

6/19/2007 12:12 em  
Anonymous Bonde sa...

Klass är inget att skämmas för. Det är bara ett sätt att förklara hur verkligheten ser ut omkring oss vid ett givet tillfälle. Frågan är väl snarare hur vill vi ha det i framtiden?

6/19/2007 2:03 em  
Blogger Christina sa...

mo, jao, smaksak. håller mest med dig eg.

bonden, men skäms gör man. jag. för lite allt möjligt men mycket för att jag har alla möjligheter men ofta försummar ta dem. detta kanske ej ska blandas samman med klass, har personliga tendenser försätta mig själv i kris och spillror.

löve.

6/19/2007 2:40 em  
Anonymous Bonde sa...

Bra att vi håller isär koddar och morötter!

Det du nämner nu låter mer som ett existensiellt eller mänskligt problem. Som alla människor brottas med. För att vara tydlig även undertecknad. Men sann är devisen att saker och ting blir ett problem om man gör dem till ett dito.

För skam,skuld etcetera är vårt västliga arv från fabror Freud. Ibland är bara han en gammal dammig fabror med skägg :-)

Ljoblijo

6/19/2007 3:39 em  
Anonymous Lars sa...

Visst finns det klasser. De är mer synliga i en del länder än i andra, men visst finns dom.
Om medelklassvänsterns kollektivt dåliga samvete tycker jag att Doktor Kosmos sammanfattar det hela ganska bra i låten "Doktor Vänster"

'Jag sa ”Min kamp känns lite fjantig
Världen är ju så ofantlig
Jag har basker och kan gnola
både Ebba Grön och Hoola
Ena näven knyter jag
Klå upp dom rika ryter jag
Men andra näven håller koll
På chips med dipp och fjärrkontroll

Jag hatar att min tjej får diska
Jag säger ”Kubas barn är friska”
Jag tror mer på miljö än gener
Och det känns speciellt att se när
1maj-tåget passerar
Och när rörmokarn monterar
I mitt avlopp frågar jag ju om han vill
Att jag ska hjälpa till”

Doktorn sa: ”Du är en fejk
Mycket snack och lite strejk
Din fina solidarisering
En tuggummitatuering
Nog är du en fet posör
En liten radhusrevoltör
Men faktiskt gäller vad man säger
Inte bara vad man gör

För tusen kommukids som du
Med kommuhjärtan bygger ju
Tillsammans upp en sorts astral
Krockudde utav moral
Som fångar upp dom små och svaga
Ändrar deras levnadssaga
Det är socialismens kärna
I min vänstervridna hjärna

Ska vi reformera mera?
Eller revolutionera?
Spelar ingen roll för stunden
Socialismens boll är rund men
Skaffa en Joe Strummer-frilla
Och skänk bort din farsas villa
Välkommen i knytnävsklubben
Värsta balla vänstersnubben'

6/19/2007 11:48 em  
Anonymous christina sa...

bonden, spaciba.

lars, dr kosmos!

6/19/2007 11:59 em  
Blogger storey sa...

Oj va bra!

Både själva inlägget och diskussionen här bland alla kommentarer. Är själv för trött nu, eller kanske alla tider på dygnet okapabel, för att bidra med egna intelligenta ord. Så jag säger bara;

Oj va bra!

6/20/2007 12:48 fm  
Anonymous Bonde sa...

Ne zaschto dorogaja devotjka!

6/20/2007 12:48 fm  
Blogger Christina sa...

nu har du förlorat mig. nybörjatnivå=jag kan fråga när operan börjar. jag förstår inte svaret.

6/21/2007 7:47 fm  
Anonymous Bonde sa...

Översättningen lyder "Ingen orsak kära flicka" Ha i minnet just då råkade yours truly läsa vad du hade för dig 1997 :-)

6/21/2007 6:47 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida