Ful fulare fulast

Att man påverkas av sin omgivning alltså. Jag+pojkvän å nåra raringar till ska ut på skärgårdstur i helgen. Vi ska ta bilen till Nyköpingstrakten på lördag morgon, hyra ett gäng havskajaker och paddla ut i kustbandets glittrande vattenspegel. Åtminstone är det så jag ser det för mig. Om det regnar... jag vill inte tänka på det. Det kommer vara strålande sol och 25 grader. Och så är det ju det här med friluftsköret, vilken stövel man ska ha och hur man monterar ett trangia (en trangia?) och det faktum att jag är ett betongbarn som med nöd och näppe kan korka upp en flaska rosé. Åtminstone tänker jag mig att jag är sådan och man är som bekant sin egen största begränsning. Får jag ha skot och segel i min hand känner jag mig hemma, men nu ska vi liksom ta oss fram i vingliga kajaker utan köl och dessutom spendera en hel natt i tält, bland träd! På land! Så idag lät jag mig skygglappsmässigast påverkas av min omgivning och införskaffade ett par knäkorta byxor för praktiskt utomhusbruk, belamrade av diverse fickor och snören för möjliga ändamål. Kanonfula, såklart, och nu går jag omkring och känner på dem, i dem, hur jag snabbare än schnell förvandlades från city chic till tomte, på helt eget bevåg. Nästa steg: vandrarkängor. (Hu!)