Hur man än vänder sig har man svansen bak (eller 12 dagar kvar)

Återigen lite mer pepp. Banan har jag tappat bort för länge sen (det var en afton i början av maj) men nu skymtar jag den kanske. Äsch, fattar inte varför jag får sån obändig lust skriva i fåniga metaforer så fort jag känner mig lite djup. Nu tar vi nåt annat. Det störtregnar och jag längtar efter långt hår. Ska det va så jävla mycket begärt att få va lite långhårt en gång i livet! Varje gång det når mig till axlarna får jag damp och klipper av det, sen gråter jag för jag ser ut som en pojke (eller afgan, piss-eff) och funderar på extensions och fan vet. Så har jag hållit på sen 2004, fast det var aldrig riktigt långt innan dess heller. Det finns en tjej på Drottninggatan som väver in förlängningar men man får köpa sitt eget löshår, så kalaset blir lite billigare. Funtar på om det är detta jag ska spendera bompisar på när jag får lön. Hej lyxkonsumtion? Fast håret är iaf inte producerat och framställt av olja, så egentligen är det väl en mindre miljövidrig investering att skaffa äkta löshår än att köpa en ny tv-möbel av plastlaminat. Fast sen kommer förstås tjejen på Drottninggatan att köpa en ny tv-möbel i plastlaminat för mina pengar så det blir väl ingen skillnad när det kokar ner. Fy fan för kort hår och ekomodernism.