Blåsa på tungan
Ringde just och väckte Mademoiselle, oops. Jag tror jag har lite mer koll på grejerna nu. Den här veckan har inte varit den bästa någonsin, so to spik. Jobba åtta timmar på ny plats är mer än nog gymnastik för hjärnan, och att sen komma hem, vara hungrig och sätta sig igen till tio på kvällen kräver en viss ansträngning. Men alltså, detta med autokorrelationsfunktionen har eventuellt fått sin förklaring (I LOVE U INTERNET) och tack ni fantastiska själar som liksom hjälper till! Bonden, Kai, hela doktorsgänget. Nu har jag en och en halv uppgift kvar att ta mig igenom och sen ska jag munta på fredag nästa vecka. Samma dag ska jag opponera på ett exjobb så jag har att göra i veckan som kommer också. Fö är det typ bara en och en halv vecka kvar innan lönen kommer och sen ska jag köpa gympisar så det står härliga till. Aldrig mer fattig student, fy fan vad skönt.
5 kommentarer:
ah, det är underbart. att aldrig mer behöva vänta på csn...
Man väntar ju på inbetalningsavierna, haha!
Opponera var lätt tyckte jag. Mest för att det liksom bara var "aa, det är bra". Visserligen opponerade jag på ett bra exjobb eftersom det skrevs i tidningar och skit om det, men ändå.
Asså, lätt som i "läsa igenom, tycka lite och sen inte mer". Kan ju vara att jag sket lite i det också, det är fullt möjligt. Då blir det ju lätt.
Ah, men nu får du ju ta och berätta om autokorrelationen, vi fåkunniga undrar så…
man får beräkna akf:en som r(k)=E(m(n)*m(n+k)). E som i väntevärde alltså. Sen får man beräkna det i nollan och då får man nåt som oftast består av en konstant och en dirac i nollan. Efter det får man transformera r(k) till R(thäta) och med hjälp av superformeln (jo den heter verkligen så) kan man räkna ut spektraltätheten.
eh ja. nåt sånt. inga fler frågor tack...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida