Hönan, ägget, ägget, hönan

Fabulösa Elin gör mig väldigt smickrad genom länkandet och inspirerade till värsta skrivhysterin. Hon, ja, den som vore som hon. Jag fick iaf ur mig något.

Nu har jag läst ut F-ordet. Jag slukade den från ände till ände, svältfödd på samhällsorientering som jag är. Igår morse var det en vitklädd dam som läste över min axel på tunnelbanan och verkade aningen störd av att jag uppenbarligen morgonläste en djupgående analys om djursex. Fast sen log hon mot mig när jag kollade upp.

Några av texterna är grymma. Det spelar ingen roll att det kanske är sagt förut, i annan form, i andra forum, för det behövs alltid mer debatt. Jag är lite biased gentemot Anna Svensson eftersom jag haft förmånen att jobba med henne en gång, men ity jag är en mycket klok och resonabel person (hahaha!) vågar jag även påstå att jag objektivt finner hennes text vara bland de bästa. Inti Chavez Perez text om mansrollen är också bra, i all sin luriga enkelhet. Eftersom jag mer sällan läser feministiska texter ur en mans perspektiv är det alltid spännande och lärorikt att få en bredare inblick där. Det Anna påpekar om att våldtagna kvinnor nästan aldrig får tala för sig själva i media utan alltid skildras genom offerridån är både sant och sorgligt. Eller vafan, det är skitdåligt. Hur många skildringar från rättegångssalar om våldtäktsoffer som ”bryter ihop och slår ner blicken” han vi egentligen läst? Hundra? Femhundra? Hur många våltagna kvinnors ilska har man någonsin fått läsa något om? Noll? En, iom Anna Svenssons? Ilska är alltid en farlig känsla när det handlar om kvinnor, den brukar antingen skrivas om till hysteri eller bitchighet. En arg kvinna är komisk, en arg man har pondus.

Som andra har skrivit mycket bättre tycker jag att Boris Benulic text är… jamen sådär liksom. Jag ser nånstans vilken poäng han vill göra (fast jag inte håller med) men det är så plumpt och töntigt skrivet att det av eventuellt intresse försvinner i lergeggan han bäddat in det i, en gegga som dessutom gör mig apatisk så här i nådens år 2008. Varför skulle tex 180 högskolepoäng borga för något, alls, speciellt en låtsad önskan om ickemuskulösa män? Det är lite som det här uttalandet av Paolo Roberto, som för övrigt är ett briljant cirkelbevis. Ja, om vi uppfostrar personer till kvinnor och män så kommer kvinnor vara kvinnor och män vara män. Om vi skiter i att det finns jävligt många som inte passar in i något av de två facken och frångår allt vad matematisk statistik, varians och standardavvikelse heter blir det ju o en så lätt värld att leva i (för vissa vita män med ett förflutet som pillertrillare). Vi stryker helt enkelt alla homo-, bi- och transpersoner* ur datamängden, et voilà så har vi bara två: kvinnor och män. Det är som sagt bara att hänga ut skallen genom fönstret för att bekräfta det.

Nån gång ska jag försöka skriva om genus, kön och könsroller ur ett matematiskt perspektiv och redogöra för osannolikheten i att den rådande normen skulle spegla sanningen, om man nu kan tala om sanning alls i något sammanhang.

* Eller såna som jag. Jag är helt övertygad om att jag är en produkt av min uppfostran och jag därför jobbar med det jag gör idag. Trots att det är no womans land. I det lilla passar jag inte heller in.