Rapport från helgen etc

Fredagen var en blandad katastrof. Jag gick tidigt från jobbet för att klippa mig och hade som vanligt inte bestämt hur jag ville att barret skulle se ut. Mina vänner hånar mig ständigt för att jag konstant bestämmer mig för att spara ut håret men aldrig lyckas komma längre än till örsnibbarna. Sen får panik för att det hänger i ögonen och tufsar sig i nacken. Jag har tjockt fluffigt hår och antar snabbt ”rufsiga-hund-looken”. Nåväl, jag försökte faktiskt beskriva för frisören att jag ville spara lite av den ringa längd som jag ändå lyckats spara ihop, men det gick ju åt skogen. Nu har jag arg feministlugg igen. Jag är lite sur på mig själv men är ändå snyggare än jag var innan. Dessutom kan jag se vår sköna nya värld, vilket är ett plus (?).

Sen var det dags för överraskningskväll. Jag hade sagt åt M att inte boka in nåt eftersom jag ämnade Överraska med Aktivitet. Tanken var en jazzmiddag på Fasching, min ömma barndom jag saknar dig litegrann, där Jonas Kullhammar Quartet skulle spela jubileumskonsert. Eftersom frisören tog extremt gott om tid på sig började katastrofen redan med att jag kom hem sent och misslyckades med att tända ljus innan M kom från jobbet. Det blev omvända roller, och efter lite ost och vin begav vi oss mot Fasching.

Strax innan åtta fick vi vårt bord. Jag hade som sagt tänkt en mysig middag för två, och även om jag inte räknat med att vi skulle ha restaurangen för oss själva hade jag inte tänkt mig att dela bord med en ensam äldre man heller. (Undrar om han tyckte det var skoj att dela bord med ett romantiskt par, kändes som om vi våldgästade hans middag.) Hur som helst, och där satt vi sen. Efter 20 minuter fick vi lov att be om att få beställa. Det är inte ok, men det var fullt och ganska få servitörer. Efter en hel timme fick vi lov att be om att få förrätten vi fått be om att beställa. Det är verkligen inte ok, speciellt inte om det är en kall räkcoctail som inte behöver varken värmas eller tillagas. Avokadon var dessutom stenhård. Det är inte heller ok. Snart efter denna träiga coctail var uppäten började bandet spela, och spelade hela första set. Ingen mat. Vi blev hungriga, irriterade och till slut arga.

Efter två timmar, TVÅ, kom en servitis in med våra tallrikar. Då var jag så lack att jag meddelade att vi inte längre var intresserade av middag utan ville ha notan. Hon blev skitsur men jag hade inte gett mig om hon så hotade med arkebusering. Eller ens skogspromenader. Alla sällskap runt omkring oss, även de som kommit senare, var vid det laget redan inne på dessertvin och ostbricka. Notan kom emellertid in snabbt och eftersom vi inte hade nån lust att sitta kvar där med skrikande magar gick vi hem. Den romantiska middagen med ljus och levande musik blev ”hastigt” förbytt mot varsitt meal från vår älskade Sibylla på Ringvägen och mina storvulna överraskningsplaner föll rätt platt. Jazzen var dock högklassig och pianisten som vanligt den sötaste lillaste, basisten den snygga, trummisen den udda och Jonas K själv karismatisk, disträ, rolig och fantastiskt utomordentligt grym på sin sax.