torsdag, februari 05, 2009

Glajjerna, energin och dagboken

Problemet med den nya dagboken, den om en not för varje gång jag blir dömd pga mitt kön, är att jag, inuti mitt kön, min värld, min hjärna, färgad av uppväxt, revolt, upplysning etc etc, skulle ha mycket svårt att bedöma när jag skulle göra en not och när jag skulle låta bli. Jag har de berömda genusglasögonen fastlimmade på näsroten mina damer (attacklim, fäster på alla ytor). Det är klart att de är polariserade, på nåt sätt. Jag har inga objektiva linser (my GOD make me stop the optiker thing) och jag förmår inte själv leva utan att döma andra efter vad som dinglar mellan deras (bröst)ben. Den största pucken, och som jag ser det den absolut största skillnaden mellan könen, är att tjejer är medvetna om att de kan bli bedömda efter fittan, och därför måste ägna energi och kraft på att fundera över om de verkligen blev korrekt bemötta. Killar kan givetvis bli bedömda efter kuken, men inga killar jag har pratat med har haft såna funderingar särskilt långt fram i processlistan. De kan lugnt utgå ifrån att de blir bemötta som människor. Det här är givetvis en jävla orättvisa i sig som springer ur det faktum att sakernas tillstånd inte är ett dugg jämställt, men med detta i åtanke skulle det bli svårt att göra noter. Snarare då att jag skulle göra en notering varje gång jag kände eller misstänkte eller undrade över om jag blivit fördomsfullt behandlad, men liksom, det skulle typ bli en stor pluuuuuuump på pappret. Skulle aldrig lyfta pennan. Ze trap, ze boobie trap. Jag vet inte, vore kanske ännu mer däpprimerande. Men konceptet tål att filas på tycker jag, vore tex grymt med en öppen blogg typ fyllebloggen, där vem som helst kunde gå in och göra anteckningar.

5 kommentarer:

Anonymous Anna sa...

Sen A-kursen i genusvetenskap har jag bedömt män på samma orättvisa grunder som jag (ibland) bedömer kvinnor. När en bil dundrar förbi övergångsstället utan att sakta ner tänker jag irriterat: det där måste vara en man!

Det är alltid lika irriterande att upptäcka fördomar och stereotypt tänkande hos sig själv. (Som om inte businesskvinnor i dräkt kan gasa på - ja, du hör, där kom en fördom till). Men nu är mina stereotyper lite mer nyanserade och drabbar båda könen i ungefär lika stor utsträckning. Jag antar att det är en förbättring.

2/05/2009 8:28 em  
Blogger erika sa...

Men det är väl hela det här norm-köret, är det inte? Att mannen är normen och kvinnan undantaget, mannen är människan och kvinnan könet, osv.?

Idag på lunchrasten hade vi en mycket givande diskussion, en kollega till mig påstår sig vara för jämställdhet men tycker att det är ett förlegat ämne och att vår generation inte borde bekymra sig längre eftersom det numera ÄR jämställt. Och det som möjligen inte återstår att fila på kommer ordna sig med tiden och kräver inga specifika åtgärder. Han talade om för mig att jag minsann kan vara ingenjör hur mycket jag vill och om kvinnor har lägre lön så är det enbart för att vi är sämre på att förhandla. Vad kan det annars vara; det är ju personliga lönesamtal!? Män och kvinnor är lika inför lagen och så har det varit ända sedan Napoleon-stadgan (?). Som tur var kunde en annan kollega, lite mer bevandrad i landets historia, upplysa om att på Napoleons tid var det förbjudet för kvinnor att vistas i en bar. Förvisso var det helt sant att alla medborgare var lika inför lagen; kvinnorna ansågs helt enkelt inte vara medborgare.

Nä, hörni, vi ger upp det här jämställdhetstjafset va? Jag menar, i och med kvinnlig rösträtt har vi väl nått det ultimata målet, eller?

2/05/2009 9:36 em  
Anonymous Bonde sa...

Jag fyllekommenterar lite. Alla presumtiva missförstånd, och/eller upplevd illvilja samt dålig formuleringsförmåga är således alkoholen och inte mitt fel.

Du får köra en fenomenologisk approach till din dagbok -what you see is what you get.

Eftersom du är på väg att göra en antropologisk studie -ett slags deltaganade observation- föreslår jag att du upprättar ett observationsschema. Detta för att underlätta klassificering, och inte hamna i misstanke om eventuella plumpar i protkollet.

Hm ungefär så skulle jag tro.

2/05/2009 11:19 em  
Anonymous christina sa...

anna, håller helt med. det måste ju dock vara bättre att kunna se sina egna fördomar än att sticka huvudet i sanden och låtsas man inte har dem.

erika, jo det är hela den där normgrejen. din första kollega där, snyggt resonerat. skön analys på VARFÖR vi är sämre på att förhandla liksom. typ ingen.

bonden, vill du hjälpa mig?

2/06/2009 8:52 fm  
Anonymous Bonde sa...

Jag kan bistå med metodologisk kunskap. Frågan är vad du vill åstakomma mer än deskriptivt peka på orättvisor i samhället.

En mer intressant fråga är på vilket sätt skapas ett mer tolerant, mindre sexistiskt, och pluralistiskt samhälle.

F.ö. läser jag teori just nu och jag är duktig uppsnurrad av Judith Butler -inte på det sättet att jag inte håller med- i aspekten vad gumman menar.

2/06/2009 1:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida