2009, året då foten åker ner

Nu har det smällt. Tänkte bara säga det. 2009, here I come. Det är no more nice, från och med nu är det rättvist. Jag är så jävla trött på att tassa på tå, vara fin i kanten, inte säga ifrån när det kommer sexistiska mail i inboxen, höra mig för, KÄNNA AV, ha överseende. Det är så jävla slut på det nu. Det betyder inte att jag kommer bli en skitnödig självutnämnd sanningssägare (död åt dem!), bara att jag ska sluta acceptera att människor beter sig som skräp om och när det går ut över mig. Jag inledde min karriär som ilsk imorse, då jag efter att äntligen ha fått kontakt med vårdcentralen och berättat att jag varit feberförkyld i mer än en månad och att min hals gör ontontont fick rådet att -tada- dricka varmt honungsvatten! WHAAAT!??!!Alltså helt ärligt, de tyckte att jag skulle prova en "huskur" (hans ord) innan jag besökte dem. Sen gjorde han den fantastiska bedömningen att jag inte hade nåt bakteriellt, efter bara 3 minuter på tfn där den största konversationsmängden bestått i utbyte av personnummer.