Dag 5: min definition av kärlek

Kopfschmerzen heute. Rotwein, nein nein. Blev mycket, blev sent. Inte läge att definiera kärlek egentligen. Jag får ont i magen av den här rubriken. Tänk om jag har fel, tänk om det finns en sanning om kärleken, tänk om jag missat den! Ni vet. Kärlek är att titta på M som sover och känna att det gör ont i bröstet för att livet är flyktigt och vilja hålla om, för alltid och för evigt. Kärleken är faktiskt fåfäng på det sättet, oavsett vad de tutar i en i kyrkan. Min är det. Min kärlek brusar också upp. Den är hetsig och ibland svag i köttet. Den är dock alltid som grundläggande känsla pålitlig och jag har aldrig haft svårt för att släppa in den, folk med den. Har aldrig räds att bli sårad på det sätt att jag låtit bli att känna. Har snarare funderat över hur människor gör som trycker bort känslor. Jag besitter inte den kunskapen, är en veritabel soppa av känslor. Utanpå. Det finns ju olika också, kärlekar. Att älska sin nästa som älskar en tillbaks är inte alltid lätt, men det riktigt svåra är att älska de nästnästa som trängs med en på tunnelbanan, drar sexistiska skämt och vurmar för nationalstaten. Vissa dagar är man där. Då står jag ut med allsköns allt och kan faktiskt säga att jag älskar ändå. Annars är jag mycket glad att jag kan och får älska M och hoppas att det varar så länge vi vill. Jag vill länge. Bara en sån sak, är inte det kärlek kanske.