Dag 8: ett ögonblick
Jag börjar känna mig stressad av den här listan. Ett ögonblick, måste hitta det bästa! Ett minne, var är det? Min favorit hit och ett annat dit. Idag är det ögonblick på menyn. Jag tar ett nyligt. Mellan våning två och tre i hissen på Västmannagatan hörde jag alldeles tydligt en tioårings skalövning på ett fint gammalt Östlind&Almquist i röd regnskog. Hade jag haft gehör hade jag hört att det var d moll och hade jag varit en kväsare utav minnen hade jag inte genast börjat känna hur det luktade i min pianolärarinnas antikinredda lägenhet på åttonde våningen i Nockebys äldrekvarter. Tung parfym och rök, Prince ultra long extra light, och handcreme. Man blev tvingad att använda handcreme ur en rosa pumpflaska för att minimera friktionen, tangenterna blev tvålhala efteråt. Sen brukade jag fundera över om det inte tog ut varann, det ultra och det extra, men bara tills man fick sig en åthutning och fick ta upptakten igen. Och om igen och igen och igen. Bartók. Jag förstod ju inte vitsen med den där gubben och var ingen flitig elev, men långvarig blev jag. Hann växa upp och se henne röka en limpa i veckan innan jag vågade uttala mitt sviktande intresse för ungerska kind of romantiker. Allt det där for genom mitt huvud idag mellan två våningsplan på väg upp från jobbet och jag saknade med ens den där lägenheten och hennes piano och skalorna och etyderna något så alldeles fruktansvärt, trots att jag ofta avskydde det då.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida