Ohederliga politiska analyser
Sen jag gick på semester för två veckor sedan har en terrorist skjutit och sprängt ihjäl 69 personer i Norge, USA:s kreditbetyg sänkts från AAA till AA+, Julia Tymosjenko häktats, masskravaller utbrutit i London och Stockholmsbörsen fallit med mer än 10%. Det är en härlig värld. Det är också en värld där det är ganska svårt att inte känna sig som den enda kvarvarande intellektuella människan, vilket är en farlig tanke (ekokammaren, etc etc). Det är så klart inte sant, men att gång på gång läsa och höra om föreslagna åtgärder på världens problem som är noll långsiktiga och noll insiktsfulla är... frustrerande. Kravallerna i London förklaras från regeringshåll med "organiserade kriminella". De ska slås ned med armens tankers. Ja, för organiserade kriminella ligger på lur i hundratals och inväntar en dödsskjutning för att få en anledning att tända eld på bilar och hus. Jag vet ju inte hur andra fungerar, men något säger mig att människor med arbete, hem, mat, pengar och utbildningsmöjligheter inte går ut och tänder eld på bilar, varken i Londons förorter eller på Greklands gator. Människor som är arbetslösa, inte kan ge sina barn nya kläder och aldrig har råd att åka på semester och som allmänt betraktas som "bus" däremot. Jovars. En annan tanke kunde vara att man såg över situationen för den enorma mängden fattiga barn i England och vad man kunde göra för att hjälpa dem. Fattiga barn blir ilska tonåringar blir troligtvis mer benägna att hata det sk etablissemanget. Det är alltså vettiga åtgärder, eller alltså tankers. Oförmågan att skilja på struktur och individ är väl ok om det är en vanlig twittrare som gör analysen, men är det för mycket begärt att en regering ska vara bättre? Att ledarna för ett land inte skulle försöka lösa en kris genom att hytta med näven utan att på ett intellektuellt sätt förlita sig på de kilometervis med hyllmeter av forskning som visar att uppror följer i klassklyftornas spår, och ta sig an the fucking riktiga problemet? Jag hoppas innerligt att Stoltenberg håller vad han lovat och att fler av världens ledare börjar agera som de norska. Mer demokrati, mer öppenhet. Mindre victimblaming. Allt hänger ihop, ser ni inte det? Sen tycker jag att man ska läsa Rasmus Fleischer i AB idag och fundera över hur så många människor röstar på partier som är så uppenbart rasistiska, kvinnofientliga och ytterligare spär på de klassklyftor som orsakar just sådana upplopp som de som just nu pågår i London. Ja, detta var dagens svamliga, frustrerade blogginlägg från en semestersoffa på ett regnigt Skillinge. Jag kämpar hårt här med att inte hata världen men kan inte låta bli att känna att min lilla bubbla av trevlighet, vita möbler och sommarkorsord bara är ett stormens öga.
8 kommentarer:
Verkligen. Jag blir helt galen av frustration över detta.
Då kan vi vara frustrerade tillsammans iaf. Vilket gör mig lite mindre frustrerad.
Tangentiellt till detta, jag såg en mycket bra intervju med Bill Moyers på the Daily Show igår. Den lyckades väldigt väl med att sätta ord på den frustration jag själv känner inför dagens journalism.
"[...] that is what good journalism is about. It's comparative, not declarative."
Del 1
Del 2
Tack Eff!
Det är skönt att läsa någon som skriver lite det man tänker men inte orkat formulera eftersom ens egen värld var väldigt liten just då. Och just nu.
Men snart blir det bättre.
Bra skrivet.
Hej Liza! Det låter kryptiskt med världen, hoppas att du mår bra. Kram!
”människor med arbete, hem, mat, pengar och utbildningsmöjligheter inte går ut och tänder eld på bilar”
Nån eller annan gör nog det. Breivik själv är ju ett alldeles utmärkt exempel på en person som haft det utmärkt väl förspänt på alla de fronterna, men lik förbannat bestämt sig för att destruktivitet är lösningen på världens problem. Det spred sig å andra sidan inte till andra, vilket ju verkar ha varit hans förhoppning, så det fanns inte den sortens uppdämda aggression mot samhället just där, just då. Det säger förmodligen något gott om det norska samhället.
Kai, jo, det kommer väl aldrig helt att gå att komma undan att det finns individer som är benägna till våld. Genom att verka för att inte vara strukturellt rasistiska tror jag dock att man kan minimera sådana skador på och i ett samhälle. Breivik var ju heller inte en ö utan agerade utifrån en nu utbredd tro och syn på vissa slags människor som "förstörare". Det hänger ju också ihop med de grundstråk av rasism som finns överallt?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida