söndag, maj 15, 2011

Grinollar och social inkompetens

Idag kunde man läsa det här på DN om företagens jakt på den sociala medarbetaren och hur de ständigt återkommande kraven på denna sociala kompetens utesluter blyga människor från arbetsmarknaden. Man ska inte bara vara bra på sitt jobb, man ska också vara en lustigkurre som inte bangar aw med kollegorna, eller brännboll, eller gemensam lunch eller någon av alla konstiga teambuildingaktiviteter som ordnas årligen, etc etc. (Hur många typ lianer har inte kontorsråttor i Sverige klättrat i genom åren, i gruppsykologins luddiga namn?) Om man tackar nej till att delta riskerar man inte bara vänskap med sina kollegor, utan kanske också goda referenser till nästa jobb. Jag håller med, men måste ändå missnöjesblogga lite om motsatsen till den översociala medarbetaren. Jag är så innerligt trött på introverta surkillar i 40-45-årsåldern som aldrig har blivit ifrågasatta och som bidrar med noll trevlighet till arbetsplatsen. De är asgrymma på det de gör men misslyckas ständigt med att förmedla nödvändig kunskap om detta till sina kollegor. Vill man veta något får man gå och fråga (och mötas av en sur blick), skicka ett mail (och förgäves vänta på relevant svar) eller gissa (vilket ofta är en ganska riskfylld aktivitet). Jag struntar högaktningsfullt i om de är med på sommarfesten, men jag tycker att jag borde kunna förvänta mig en viss nivå av social kompetens även från de som betraktas som "nyckelkompetens på företaget". Bara för att man är råbra på Verilog har man ingen rätt att grina ihop mot andra som råkar jobba på samma ställe och bara vill göra ett bra jobb. Tyvärr är den här sociala slags kompetensen, typ artighet?, något som företag såklart gärna vill ha, men som den anställde inte får betalt för. Den som kommunicerar, sprider kunskap och knyter sociala band för att säkerställa goda samarbeten får kanske höra att hon (för ja, det är oftast en hon) är en så glad och trevlig frisk fläkt, men det är inget som ger en direkt lönehöjning i slutet av månaden. Jag efterfrågar inte fler ölsociala partykollegor, men jag skulle verkligen gilla om fler uppvisade den vanliga allmänna sociala egenskapen som kallas hyfs.

2 kommentarer:

Anonymous Anna sa...

Men jaaaaaa! Jag minns med skärande smärta den gång jag gick in till en mer erfaren kollega för att kolla hur man inom vårt företag brukar göra med en viss avtalsklausul. Det rörde alltså inte mitt yrkeskunnande (juridik), utan företagets tolkning/uppfattning om vår position, något som han med sin större erfarenhet kändes som rätt person att stämma av med. Vad kollegan (i 40-45-årsåldern) svarar? "Det här känns ju inte särskilt bra, att jag ska göra ditt jobb?". Jag var ung, osäker och oerfaren och tänkte att det var ju synd att jag ska vara så inihelvetekorkad att kolleger tom behöver göra mitt jobb. Och den tanken är jag ännu argare över än kollegans härdsmälta.

5/17/2011 8:52 fm  
Anonymous christina sa...

anna, ehh... ARG! Ett knytnävsslag i magen, det är vad den där personen förtjänade.

5/17/2011 8:56 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida