tisdag, april 26, 2011

Postlov

Det var en underskön påsk på Skillinge. Silverglittrande vidsträckt hav, böljande kristallgröna åkrar och ängar som just bytt färg till våren och gråslingrande landsvägar som dammar som om det nästan var sommar. Vi har suttit i burspråket, jag och mina föräldrar, och druckit vin och pratat. En kväll pratade vi om farmor och farfar. Det är så mycket man inte vet. Att farmor dansade på malmöoperan i Aida tex. Att hon jobbade på vedcentralen under kriget. Sen har vi promenerat längs strandkanterna och solat våra fräkniga kinder och lagat mat. Jag bakade wienerbröd som inte alls blev så bra som förra gången, till mitt stora förtret. Tyvärr var vi tvungna att åka hem i går. Det bar emot. Idag har vemodet skvalpat kring mina ben och jag har känt mig som en genomskinlig taggboll. Alla utåt. Jag önskar att jag kunde hålla truten lite oftare men kommer sen på att det inte är mitt fel egentligen och blir ännu lite ljusblåare i hyn när omvärlden tränger sig igenom den. Jag vet inte. Det är bara måndagsblues men på en tisdag. Jag ska dricka mig varm med te nu och sen får man sova.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida