Om man

Så har man spenderat en dag till som kvinna. Vilken sagolik mening. Hälften av jordens befolkning går inte att tala om i obestämd form på ett ändamålsenligt sätt. Någon gång under eftermiddagen, när jag lyssnat på soundtracket till Mulholland Drive typ fem gånger och kommit fram till att Rebekah del Rio jävlar i mig har en bra pipa, började min kvinnlighet att krypa i mig. Den fick nog, sa upp sig, packade sin kappsäck och stack. Framför spegeln känner man inte igen sig längre. Utan den, undrar jag, har man en större eller mindre chans att lyckas? Blir en människa utan sin kvinnlighet ett hål eller blir hon en man? Och om hon blir en man, skulle en man kunna bli en kvinna genom att gå till affären och köpa sig några kilo kvinnlighet? Finns det i lösvikt månne? Det är lätt att tro det, så många hyllor det finns i affären. En för män, en för kvinnor. Jag har hur som helst ingen lust att vara endera, jag vill vara allt. Jag vill att alla ska vara allt. Ibland känns det lite ensamt på den här sidan strecket, för här finns bara en sort. De på den andra sidan kan inte se det. Där spelar lösviktsvaror stor roll, jag vill att det ska kvitta.

En uppsats har producerats idag trots allt. Mycket nöjd. Glåpord undanbedes vänligast.